Vem är Svea?

I går bara susade dagen förbi och det fanns inte tid till något blogginlägg. Det stod storstädning på schemat. Nu är valprummet (som annars är gästrum) putsat och fejat. Valpkorgen är framplockad och avtorkad, handduks- och filtförråd är genomgånget. Till valpningen och de första veckorna använder vi en stor hundkorg i plast med höga, rundade kanter. Sedan får husse snickra ihop en större modell lagom till valparna börjar kliva omkring.

I dag är det Sveas tur att bli presenterad. Hon hette från början Greta och föddes på kennel Foxbolt. Vi hade jättesvårt att hitta ett bra namn till henne som vi själva gillade. Men till slut blev det Svea.

Svea älsar att ligga i hängmattan

Hon är den typiska tiken som ligger lugnt på ett bra ställe mitt i huset och håller koll, när Samson trippar runt fötterna på oss och ska följa med överallt och är nyfiken i en strut. Hon har ögon djupa som brunnar och när hon vill något så sitter hon bara lugnt och tittar på en med stadig blick tills man fångar upp budskapet.

Mys i täckeshögen

Medan Samson alltid tycker att det är för varmt och ligger lite bredvid så är hon är vår lilla värmekamin när det är kallt i soffan eller sängen. Hon blir inte nöjd förrän hon fått krypa under någonting och kan sova hur länge som helst under ett täcke eller en filt, ju varmare desto bättre...hon nästan ångar till slut. Möjligen att hon sticker ut nosknappen så hon får lite luft. En kall vinterkväll är det otroligt skönt, en varm sommarnatt lite väl bra tycker vi.

Framme och tar lite luft och svalkar tassarna bara...

Hon är över huvud taget lite mer samlad än Samson och hon har egentligen bara två svagheter som hon omöjligt kan motstå. Att skälla ut folk och hundar som passerar utanför staketet och att rymma och ta sig en skön tur på egen hand. Hon är supersmidig och hoppar så högt så vi har fått förse hela staketets överdel med halva kompostgaller.

Svea-säkrat staket

Men hon brukar alltid hitta något litet minimalt hål att åla sig igenom i gärdsgård eller stängslet ut mot ängarna och vi tätar vartefter. Precis när vi tror att NU är det minsann tätat överallt så hör vi hennes namnbricka pingla någonstans ute i terrängen runt tomten. Hon är lite för feg för att rymma långt så hon håller sig alltid precis i närheten och är inte borta mer än högst 10 minuter. Sedan står hon utanför grinden och väntar på att bli insläppt. För hon behagar aldrig ta vägen tillbaka in genom sitt rymmarhål.

På språng ute på ängarna

Jag kom just på hennes tredje svaghet som består i att gap-skälla på katterna och jaga dem till staketet och sedan fortsätta att besviket-skälla när de drar vidare utan henne. När vi däremot tar henne under armen för att passera katternas hall på övervåningen och vi håller fram henne mot någon av dem så blir hon blyg och stilla och tittar bort. Då kommer alltid katterna fram och kurrar och vill stryka sig mot henne och det tycker hon är lite läskigt. Inte längre så kaxig med andra ord...

Hon är lite mer försiktig än Samson och ramlar inte över besökare och barn utan närmar sig lite mer varligt men är precis lika glad. Samson sitter eller ligger sällan i knäet men Svea kan inte vänta många sekunder när någon satt sig ner innan hon är där och buffar med nosen och vill upp. Får hon inte det, tex när vi sitter vid bordet och äter, så väljer hon det näst bästa. Att sätta sig på någons fot. Då har man ju ändå lite kroppskontakt verkar hon tänka.

Snusandes i  famnen med nosen under armen

Svea är en väldigt trevlig tik med ett jämt och fint sinnelag. Hon är glad och positiv men ändå samlad och vi älskar verkligen vår lilla tjej.