Minst fem bebisar

I dag var det röntgen-dags för Svea. Veterinären ville absolut ta en bild för att veta exakt hur många valpar det är eftersom hon ska vara stand by i samband med valpningen och tyckte det var praktiskt att ha lite mer info. Och det hade ju så klart varit toppen om det nu inte var så att hon ändå inte kunde se exakt hur många det är :-). Hon såg definitivt sex ryggrader men bara fem huvuden (!). Det lät ju lite skräckfilmsbetonat men det kan lika gärna betyda att huvudet på den sjätte valpen lyckats bli dolt bakom gaser eller något annat skumt. Men lite hjärtat i halsgropen får man ju om det skulle vara något som är riktigt fel med en av bebisarna.

Det var också en ryggrad som vek av på ett sätt så att i alla fall husse tror att det kunde vara två det handlade om, och i så fall är det sju valpar totalt. Det blir spännande och pirrigt helt klart och snart vet vi. Hon sa att allt såg prima ut annars. Svea var i fin form, riktigt mogen och kunde valpa när som helst.

Svea pustar och stånkar över den stora magen och vill bara ligga utsträckt på sidan nu. Hon kommer ofta och sätter sig för att få magen klappad och då njuuuuuuter hon. Men annars är hon väldigt tålig och tar det hela med ro. I kväll fick hon också ett litet lekryck och ville busa, röja runt, bjäbba och brottas lite. Det var ett tag sedan och hon har säkert en del överskottsenergi. Vädret har varit riktigt regnigt och blåsigt ett par dagar och det är rejält lerigt och blött. Ingen av hundarna är pigga på att vara ute någon längre stund i snålblåst och blöta.

Nu längtar vi extra mycket till vår och sommar och framför allt att få komma ut på sjön! Både Samson och Svea gillar ju att åka båt och när vi plockar fram deras flytvästar så vet de vad som är på gång och blir jättelyckliga. Att stå i fören när det går fort och öronen fladdrar är bådas favorit och man riktigt ser hur de drar djupa sniff för att fånga in alla spännande dofter.

Först en stilla tur upp i Nättrabyån

Och sedan lite mer fart och fläkt över fjärdarna

Äkta öronfladder trots att vi bara kör i 6 knop.
Bilden är tagen för några år sedan när vi hade snipan Gertrud.
Samson och jag brukade sitta på taket och njuta av den fina utsikten.