Nu är de här!

Precis i samma sekund som jag postade inlägget i går så satte Svea i gång att hässja och småkrysta. Då var klockan 20 och klockan 23.03 kom första valpen. Vattenblåsan började titta ut redan en halvtimme tidigare och efter att ha ringt det första av många samtal till Eva Uppfödare så kände jag efter att det var en liten nos som låg först uppe i bäckenöppningen och då behövde vi inte stressa så mycket. Efter en stund tog jag hål på blåsan så att vattnet gick och sedan stimulerade jag fram en värk lite då och då och Svea hjälpte till bra däremellan. Och vips så var första valpen ute, en liten tik. Den var väldigt trött när den kom ut och ville inte andas först men återigen med Eva i örat så sög jag rent nos och svalg, slungade ut lite mer vätska och slem och gnuggade den ordentligt i en handduk tills den kom i gång och andades.

Tik nr 1 med svart fläck runt ena örat, liten svart fläck på hjässa och rygg

Tik nr 1

Tik nr 1

Medan jag höll på med detta så kom nästa valp ner i kanalen och jag märkte inte först att det låg ett par små baktassar precis innanför öppningen. När en valp kommer baklänges är det bråttom och till slut fick jag grepp om bakbenen och kunde hjälpa Svea att få ut den. Ytterligare en tik. Hon andades inte alls och hur vi än försökte så fick vi inte igång henne. Hon var fin i färgen när hon kom ut men hennes små lungor ville helt enkelt inte fungera. Hon kom ut kl 23.24 och 23.28 kom nästa valp ut i flygande fläng. Nu började jag bli lite lätt svettig och maken fick ta hand om den nya valpen medan jag fortsatte med lilla tvåan. Ännu en liten tik och hon var pigg och alert.

Tik nr 3 med mörkbrun ansiktshalva, liten fläck i motsatt ögonvrå och en lite större mörkbrun fläck på ryggen.

Tik nr 3

Tik nr 3

Jag lämnade över lilla tvåan som jag fortfarande höll på att jobba med till maken och hann klunka lite vatten innan det var dags för valp nr fyra kl 23.59. En tik till! Pigg och himla irriterad över att hon satt fast i navelsträngen precis utanför öppningen. Svea lyckades inte själv bita av den så jag fick hjälpa till. Lite trixigt när det är 1 cm navelsträng mellan öppning och valpmagen och en ivrig slickande tik i vägen. I det här läget var jag glad för att jag varit lite petig och köpt en peang.

Tik nr 4, lite ljusare brun på båda ansiktshalvorna, små fläckar på hjässan och större fält på sidan.

Tik nr 4

Tik nr 4

Nu var det ungefär 300 grader varmt i rummet, blöta handdukar i en stor hög, en halväten macka på sängbordet, använda handskar och skvättar av blod och jodopax (stereliseringsvätska) lite här och där. Maken höll fortfarande på med lilla tvåan men när det gått en timme sedan hon kom ut, 00.20 ungefär så gav vi upp. Väldigt ledsamt, det var en jättefin liten tjej. Men klockan 00.32 kom den sista valpen ut i makens händer. Helvit, superpigg och en kille!

Hane, helvit

Hane

Nu kunde vi pusta ut lite, bädda rent i korgen ordentligt, bjuda Svea och oss själva på vatten och beundra den lilla familjen i korgen. Svea la sig till ro och modersfriden spred sig i rummet. Stackars Samson satt utanför grinden och gnällde upprört och kände alla spännande nya dofter och hörde de små valppipen men han fick vackert klara sig själv en stund till.

Efter en stund släppte maken ut Samson och sedan gick de två och la sig på övervåningen. Jag hörde hur Samson hoppade i och ur sängen och tassade runt och var orolig innan han till slut somnade. Själv plockade jag undan lite, lyfte ut Svea så hon fick snabbkissa, vädrade ur rummet, höll koll så att det inte skulle dyka upp en valp till och tog en sväng ut på Facebook. Jag kom väl i säng runt kl 2 men det blev inte så mycket sömn de första timmarna. Svea var lite orolig och ville bädda av och till och då blev valparna missnöjda och pep i högan sky. Men med lite coaching så fattade hon snart galoppen och framåt 5-tiden tror jag vi sov sött allihopa.

Svea skötte sig exemplariskt och lugnt genom hela valpningen och jag är oändligt tacksam för att jag säkert 10 gånger kunde ringa till Eva och be om råd om än det ena, än det andra.

I dag har Samson fått hälsa på sina barn när Svea var ute och kissade och han pussade lite på dem väldigt försiktigt och sedan har han varit lugn när han bara väl fått grepp om vad det var för underligt som låg i korgen.

Kanske börjar det närma sig

I går var jag för trött för att blogga. Det börjar tära lite på nattsömen nu att sova med minst ett öra öppet hela tiden. I natt var hade Svea dessutom lite extra hålligång och bäddade och stökade så tidigt i morse trodde jag nästan att det var valpar i faggorna. Vi gick ner i kammaren och installerade oss och det märktes att hon uppskattade att vara på "rätt" ställe  och hon somnade som en stock, liksom jag!

Men sedan har hon stånkat och pustat mest hela dagen och man ser på henne att hon har lite små-ont. Hon har velat gå ut femtioelva gånger så det verkar tränga på både här och där. Hon blir orolig när jag inte är nära henne och hon vill inte ligga någon annanstans än i kammaren så nu sitter jag på schäslongen här inne med datorn i knäet och tittar på Svea som ömsom sover, ömsom gnäll-gnisslar och ömsom byter ställning i sin korg. Hon har en förkärlek till min röda morgonrock så den har hon fått låna lite till att mysa in sig i. På bilden har hon dessutom fluffat upp täcket så att hakan ligger lite skönt upphöjd och det är lättare att andas.

Jag stämde av med veterinären i dag angående att det drar ut lite på tiden, i alla fall räknat från första parningsdagen, men hon tyckte inte att det var läge att börja oroa sig ännu. De vill vänta till dag 63 efter sista parningen innan de funderar över att göra något. Såvida allt är väl med tiken och Svea mår ju verkligen prima. Bra temp, äter bra, är pigg rent allmänt och har inget emot att gå ut och gå.

Så vi fortsätter att vänta och vänta...och vänta. I natt sover Svea och jag i kammaren. Här har vi det mysigt och skulle det börja hända saker så är gången redan krattad så att säga.

Väntans tider

Här går vi och väntar och väntar...och väntar. Och Svea visar inga tecken på att det är dags för valpning. Tempen ligger stadig och allt är lugna gatan. Valparna däremot är allt annat än lugna då de verkar ha ett rejält party där inne. Det är hålligång från morgon till kväll och när helst man tittar eller känner så sticker det ut en eller annan kroppsdel och när Svea ligger stilla, utsträckt i soffan så böljar magen som ett hav i storm.

I dag messade veterinären och frågade hur det gick och var förvånad att inget hänt ännu med tanke på hur mogen Svea var på röntgenbesöket i onsdags. Men egentligen är det inget mer konstigt än att den första och andra parningen helt enkelt inte blidde något. De värmde tydligen bara upp lite. Så det kan lika gärna bli måndag, tisdag eller till och med onsdag.

Men natten är ju lång och ännu kan mycket hända. Brasan är tänd och här är så himla varmt och mysigt. Jag tittar på alla "före-oscarsalan-program" och tänker inte sova förrän framåt morgontimmarna. Så börjar det pluppa ut valpar så är det en bra natt för det helt klart.

Svea på kontoret i somras

Äntligen vår!

I dag har det varit en riktigt skön vårdag och vi har varit ute i trädgården och fixat och donat. Känner direkt att jag bör göra en korrigering här så att jag inte få på pälsen. Det var mestadels maken som var i trädgården och fixade, jag var bara ute några svängar och tittade på hans tjusiga eld och lassade på lite kartonger, tidningar och annat skröfs. Det behövde städas inne också så jag tog den pucken istället. Nu står pyromanen och lagar kvällsmat. Vi ska tydligen ta en sväng till 70-talet då det vankas fyllda ugnsbakade paprikor...det doftar förföriskt!

Det är ljuvligt att våren är så nära nu och det spirar lite här och var. Snödroppar så klart men även lite antydan till påskliljor och krokus. Hade det inte varit så blåsigt i dag så hade det gått fint att sitta ut och fika och sola kinderna helt klart.

Jag ska passa på att ge maken lite mer cred för i dag har han också monterat upp en grind in till kammaren så vi slipper ha ett tråkigt kompostgaller där. Vi klickade hem den härifrån. Nu kan Svea ligga i lugn och ro därinne med valparna utan att Samson kommer på oväntat besök. Även i vanliga fall har vi kammaren hundfri så grinden kommer att fylla sin funktion senare också. Det är ganska skönt att ha i alla fall ett rum utan hundhår och det passar jättebra när barnbarnen kommer på besök och gärna vill kunna krypa omkring och gnaga på sina leksaker utan att tidigare nämnda Samson kommer och vill gnaga lite han också. Faktum är att han egentligen sköter sig väldigt bra med barnen. Det är bara precis när de kommer som han blir lite om sig och kring sig och man får passa på för tungkyssar och omkullvältning. Men ibland kan det vara skönt med lite hundfri lek eller lugn och ro för en tupplur.

The grind

 
Allt är fix och färdigt nu inför nedkomsten och alla saker som kan tänkas behövas ligger inom räckhåll från valplådan. Svea tar sig en lov in i rummet ett par gånger om dagen och bäddar lite och kollar så allt är i sin ordning. I går var alltså första dagen som vi kunde förvänta oss valpar och jag tempar henne ett par gånger om dagen för att få en liten hint om när det är på g. 24 till 12 timmar före valpning så sjunker nämligen tempen ordentligt. Hon är annars precis som vanligt och äter som en häst men trots det så är det svårt att få upp henne i hull. Hon har alltid varit en smalis och har en ämnesomsättning att vara avundsjuk på men det gäller att se till så hon har allt hon behöver inför digivningen.

Dagens magbild

Så här smal och musklig är hon annars. Kanske inte riktigt, här tror
jag hon har varit lite magsjuk precis innan. Bilden är tagen på
kontoret som vi har hemma på tomten. Bra med helglasad dörr
så man kan spana på katterna.

 

Tjuven Svea

I dag fick Viktoria och Daniel en liten prinsessa och det har varit stor uppståndelse i media. Det är trevligt när det är positiva nyheter som får ta över under en dag. Prins Daniel har ju satt en ny standard också för hur fäder ska välkomna sina nyfödingar så när valparna kommit får jag be Samson hålla en  presskonferens  här på bloggen och måtta med tassarna och lite tårögt säga "mina känslor är lite all over the place".

Hade Svea valpat i dag så hade vi väl fått ge valparna kungliga namn. Nu satsar vi istället på Oscarsgalan på söndag som jag alltid sitter uppe och nördtittar på hela natten. Eftersom jag ändå är vaken då så vore det praktiskt att klara av valpningen samtidigt. Och valparna kanske kan få namn efter filmstjärnor. 

Skämt åsido så har vi inte tänkt alls på valpnamn ännu men jag gillar tänket med att ha ett tema för kullen så vi får se vad vi kan hitta på för bra namn.

I dag tänkte jag avslöja att Svea ibland roar sig med att själa. Nåja, hon är ju inte ensam om detta...Samson kan vid tillfälle vara lika tjuvaktig som en skata han också. Jag återkommer till det i ett senare inlägg. Jag tror jag kommer att kalla det för "Samson och skammen" eftersom han alltid skäms något kopiöst när han stulit. Svea däremot är lättsam och obekymrad och har inte det minsta dåligt samvete.

Mitt hjärta flög upp i halsgropen när jag promenerade in i kammaren och såg att hela gästsängen var full med något brunt. Den första tanken som fladdrade genom huvudet var "åh nej, någon av hundarna har varit riiiiktigt dålig i magen...i sängen!!!" Jag gick närmare med äckel i hjärtat men såg att det handlade om något helt annat. Nämligen kakao. Och den skyldiga svansade in bakom mig lite lagom nonchalant och såg totalt oskyldig ut. Dock avslöjad  av det klart misstänkta lager av kakopulver hon hade i hela ansiktet. Avslöjad med tassarna i syltburken med andra ord. Eller kakaoburken för att vara mer exakt.

Som tur väl var så hade hon inte fått i sig så mycket kakao utan förmodligen tyckt att de smakade ganska äckligt och bara lajat runt med burken i störtsta allmänhet. Det är ju sååå mycket roligare att leka med stöldgods än sina egna leksaker. Jag är tacksam över att vårt tjusiga överkast redan råkade ligga i tvättmaskinen vid tiden för brottet. Kakaopulver visade sig nämligen inte vara så enkelt att få bort i tvätten.

Tjuven återvänder till brottsplatsen

Minst fem bebisar

I dag var det röntgen-dags för Svea. Veterinären ville absolut ta en bild för att veta exakt hur många valpar det är eftersom hon ska vara stand by i samband med valpningen och tyckte det var praktiskt att ha lite mer info. Och det hade ju så klart varit toppen om det nu inte var så att hon ändå inte kunde se exakt hur många det är :-). Hon såg definitivt sex ryggrader men bara fem huvuden (!). Det lät ju lite skräckfilmsbetonat men det kan lika gärna betyda att huvudet på den sjätte valpen lyckats bli dolt bakom gaser eller något annat skumt. Men lite hjärtat i halsgropen får man ju om det skulle vara något som är riktigt fel med en av bebisarna.

Det var också en ryggrad som vek av på ett sätt så att i alla fall husse tror att det kunde vara två det handlade om, och i så fall är det sju valpar totalt. Det blir spännande och pirrigt helt klart och snart vet vi. Hon sa att allt såg prima ut annars. Svea var i fin form, riktigt mogen och kunde valpa när som helst.

Svea pustar och stånkar över den stora magen och vill bara ligga utsträckt på sidan nu. Hon kommer ofta och sätter sig för att få magen klappad och då njuuuuuuter hon. Men annars är hon väldigt tålig och tar det hela med ro. I kväll fick hon också ett litet lekryck och ville busa, röja runt, bjäbba och brottas lite. Det var ett tag sedan och hon har säkert en del överskottsenergi. Vädret har varit riktigt regnigt och blåsigt ett par dagar och det är rejält lerigt och blött. Ingen av hundarna är pigga på att vara ute någon längre stund i snålblåst och blöta.

Nu längtar vi extra mycket till vår och sommar och framför allt att få komma ut på sjön! Både Samson och Svea gillar ju att åka båt och när vi plockar fram deras flytvästar så vet de vad som är på gång och blir jättelyckliga. Att stå i fören när det går fort och öronen fladdrar är bådas favorit och man riktigt ser hur de drar djupa sniff för att fånga in alla spännande dofter.

Först en stilla tur upp i Nättrabyån

Och sedan lite mer fart och fläkt över fjärdarna

Äkta öronfladder trots att vi bara kör i 6 knop.
Bilden är tagen för några år sedan när vi hade snipan Gertrud.
Samson och jag brukade sitta på taket och njuta av den fina utsikten.

Skeppshunden

Här i Karlskrona har vi ett fint museum som heter Marinmuseum. Där hade personalen hittat material om skeppshundar. Förr i världen hände det att man hade en hund ombord på flottans båtar, lite som en maskot kanske och säkert för att ge besättningen lite hemkänsla. Det dök upp en söt historia om hunden Nicke som blev skeppshund vid så tidig ålder som 8 veckor och han fick faktiskt en egen tjänstgöringsbok precis som alla i besättningen hade. Han låg vid 2:a Hundkompaniet och genomgick Krigsmans Erinran den 5/1 1940! En annan hund hette Pricken och han fick till och med en egen uniform, med både mössa och slips, som fanns kvar i museets gömmor. Min man som varit officer säger att han hade graden vice korpral. Det måste ha varit en eller flera verkligt hundälskande herrar ombord på de båtarna och som tog sig tid att ordna med det här.

Nickes tjänstgöringsbok
(klicka för större bild)

Marinmuseum bestämde sig för att i sin barnverksamhet göra något kul om historien med skepshundarna och gjorde bland annat en monterutställnig med originaluniformen och lite bilder. När det var dags att lansera säsongens barnverksamhet så ville de ha en livs levande Pricken på plats och de letade efter en stand in. En ny uniform hade sytts upp exakt efter originalet och nu fattades det bara en hund som kunde ställa upp.

Vi fick frågan och trots att jag egentligen inte tycker att man ska klä ut djur så kändes det som en rolig grej. Dessutom vet vi ju hur bra Samson funkar i sådana lägen och framför allt hur roligt han tycker det är med barn. Så vi lånade hem uniformen för provning och det gick hur bra som helst. Lite stor var den men med några små ändringar här och var så satt den riktigt bra. Mössen tyckte han dock var totalt onödig men med lite godis är han enkel att övertala.

Min hand fick vara med på bild

Dagen D kom och vi åkte in till Marinmuseum där det samlades till presskonferens. Samson "klädde om" och fick sitta på ett ståbord medan tidningarna fotade och Helen Smygegård från museet berättade mer om barnverksamheten. Sedan fick han ta en runda och bli filmad och sitta i knäet på Helen när hon gav en intervju till BLT's webtidning.

Marinmuseums fotograf Erling Klintefors fanns också på plats och tog flera fina bilder som vi sedan fick. Och som tack för hjälpen fick Samson en leksakshund som de tagit fram till museets presentshop.

Det var en rolig dag och roligast av alla hade helt klart Samson. Som han showade! Han trippade runt och visade upp sig från alla håll och kanter och njöt helt klart av uppmärksamheten.

En gång till fick han komma tillbaka och agera Pricken då det var en barndag på museet och han var en av programpunkterna. På med uniformen igen och gå runt och hälsa på barnen och bli klappad. Återigen så stortrivdes han. Det blev ett riktigt roligt minne!

Här kan du läsa mer om Marinmuseum

Vem ska bort?

Kommer ni i håg Brasses lek i "Fem Myror" som gick ut på att att han ställde upp saker i en hylla och sedan skulle Eva och Magnus gissa vilken som inte hörde dit? Vi kör den leken här på bloggen i dag tycker jag. Men först pratar vi hundkorg

I dag installerade jag hundkorgen som nu ska bli valpkorg ett tag, i gästrummet (hos oss kallat "kammaren" eftersom vi bor i ett väldigt gammalt hus och när man gör det så börjar man lätt svänga sig med ålderdomliga uttryck har jag märkt). Svea brukar inte vara så himla nyfiken i en strut men i dag var det annorlunda. När jag ställde in korgen tassade hon efter och satte sig på sängen en bit ifrån och tittade på mycket intresserat. Jag fixade och trixade lite med en frigolitskiva som ligger under den för att isolera från det ganska kalla golvet, och sedan bäddade jag med ett täcke. Svea iakttog noga varje rörelse. Så fort jag var klar och tog ett steg tillbaka så hoppade hon ner från sängen och klev i korgen och började tok-bädda! Och bäddade, och bäddade. Hon som aldrig brukar bädda någonstans. Men av någon outgrundlig anledning så visste hon direkt vad det här handlade om och när Samson kom insläntrande för att kolla läget så tittade hon bara STRÄNGT på honom och han vände så en femöring och gick ut ur rummet. Svea har koll på läget helt klart.

Senast korgen användes var det till kattungar och det var inte bara några få kisslingar utan ett helt kompani faktiskt. Allt började med att vi tyckte att Asta skulle få en kull ungar innan hon kastrerades. Så när den första friar-hanen kom på besök från de djupa skogarna så fick hon fölusta sig bäst hon ville. Resultatet blev fem ungar. Jag fick veta att det är ovanligt att katthonor går i löp igen så länge ungarna diar men ville ändå vara på den säkra sidan och tänkte att efter tre veckor så skulle hon inte få gå ut längre. Sista dagen  hon fick vara ute hittar jag henne rullandes och kurrandes på grannens grusgång. Mycket ekivokt! Jojo, tänkte jag...nog hade hon gått i löp alltid. Så bums in i huset. Hon rymde nästa dag genom en minimal springa i badrumsfönstret. För att göra en lång historia lite kortare så blev hon alltså dräktig igen.

Asta

Vi hade bestämt oss för att behålla en unge från första kullen, lilla Maja, och när de andra syskonen flyttat till sina familjer så fräste Asta åt sin dotter och sa "försvinn ur min åsyn" och struntade blankt i henne. En dag kom jag upp i sovrummet och hittade Asta som födde ungar på löpande band. Jag trodde jag skulle smälla av när nummer åtta kom ut. Vi hade just lyckats hitta familjer till fyra kattungar...hur skulle det gå med åtta till? När jag tittade upp en timme senare hade det dessutom kommit en till!

Asta var bara hemma några dagar innan hon fick flytta till makens dotter M som bor i lägenhet. Här skulle det inte smitas ut någon mer gång! Vi  hittade faktiskt hem till alla nio ungarna och dagen efter sista ungen hade åkt blev det en omedelbar resa till veterinären för Asta.

Men...nu kommer vi till leken "vem ska bort". De där första dagarna som hon var hemma med sina nio barn tog tydligen hennes ömmande modershjärta vid för vad mötte mig en dag om inte den här synen:

Vem ska bort?

Maja hade alltså lyckats slingra sig upp i korgen och i den allmänna bebisdimman så gick Asta med på det. Det ser onekligen ganska roligt ut och att det ligger nio små kisslingar där i högen är svårt att se.

Nästa "vem ska bort" kommer här. Något stämmer inte med vad som ligger i korgen med nytvättade, vikta kläder. Korgen som dessutom stod uppe på ett bord...

Vem ska bort?

Och slutligen. Jag fick en stor nalle i present lite på skoj av maken. Eftersom alla mjukisdjur som kommer över tröskeln i vårt hus väldigt snabbt blir av med sitt innanmäte så planerade jag att hålla nallen och Samson isär. Den fick sitta i en fåtölj i sovrummet ett tag och en dag kunde jag inte hitta Samson på något av de vanliga sovställena. Väl i sovrummet möts jag av denna syn. Någon har krupit upp i "knäet" på nallen och såg klart ertappad ut. Lite skamsen kanske över att bli överraskad som en mjukis-kille som sover med nalle...

Vem ska bort?

Vem är Svea?

I går bara susade dagen förbi och det fanns inte tid till något blogginlägg. Det stod storstädning på schemat. Nu är valprummet (som annars är gästrum) putsat och fejat. Valpkorgen är framplockad och avtorkad, handduks- och filtförråd är genomgånget. Till valpningen och de första veckorna använder vi en stor hundkorg i plast med höga, rundade kanter. Sedan får husse snickra ihop en större modell lagom till valparna börjar kliva omkring.

I dag är det Sveas tur att bli presenterad. Hon hette från början Greta och föddes på kennel Foxbolt. Vi hade jättesvårt att hitta ett bra namn till henne som vi själva gillade. Men till slut blev det Svea.

Svea älsar att ligga i hängmattan

Hon är den typiska tiken som ligger lugnt på ett bra ställe mitt i huset och håller koll, när Samson trippar runt fötterna på oss och ska följa med överallt och är nyfiken i en strut. Hon har ögon djupa som brunnar och när hon vill något så sitter hon bara lugnt och tittar på en med stadig blick tills man fångar upp budskapet.

Mys i täckeshögen

Medan Samson alltid tycker att det är för varmt och ligger lite bredvid så är hon är vår lilla värmekamin när det är kallt i soffan eller sängen. Hon blir inte nöjd förrän hon fått krypa under någonting och kan sova hur länge som helst under ett täcke eller en filt, ju varmare desto bättre...hon nästan ångar till slut. Möjligen att hon sticker ut nosknappen så hon får lite luft. En kall vinterkväll är det otroligt skönt, en varm sommarnatt lite väl bra tycker vi.

Framme och tar lite luft och svalkar tassarna bara...

Hon är över huvud taget lite mer samlad än Samson och hon har egentligen bara två svagheter som hon omöjligt kan motstå. Att skälla ut folk och hundar som passerar utanför staketet och att rymma och ta sig en skön tur på egen hand. Hon är supersmidig och hoppar så högt så vi har fått förse hela staketets överdel med halva kompostgaller.

Svea-säkrat staket

Men hon brukar alltid hitta något litet minimalt hål att åla sig igenom i gärdsgård eller stängslet ut mot ängarna och vi tätar vartefter. Precis när vi tror att NU är det minsann tätat överallt så hör vi hennes namnbricka pingla någonstans ute i terrängen runt tomten. Hon är lite för feg för att rymma långt så hon håller sig alltid precis i närheten och är inte borta mer än högst 10 minuter. Sedan står hon utanför grinden och väntar på att bli insläppt. För hon behagar aldrig ta vägen tillbaka in genom sitt rymmarhål.

På språng ute på ängarna

Jag kom just på hennes tredje svaghet som består i att gap-skälla på katterna och jaga dem till staketet och sedan fortsätta att besviket-skälla när de drar vidare utan henne. När vi däremot tar henne under armen för att passera katternas hall på övervåningen och vi håller fram henne mot någon av dem så blir hon blyg och stilla och tittar bort. Då kommer alltid katterna fram och kurrar och vill stryka sig mot henne och det tycker hon är lite läskigt. Inte längre så kaxig med andra ord...

Hon är lite mer försiktig än Samson och ramlar inte över besökare och barn utan närmar sig lite mer varligt men är precis lika glad. Samson sitter eller ligger sällan i knäet men Svea kan inte vänta många sekunder när någon satt sig ner innan hon är där och buffar med nosen och vill upp. Får hon inte det, tex när vi sitter vid bordet och äter, så väljer hon det näst bästa. Att sätta sig på någons fot. Då har man ju ändå lite kroppskontakt verkar hon tänka.

Snusandes i  famnen med nosen under armen

Svea är en väldigt trevlig tik med ett jämt och fint sinnelag. Hon är glad och positiv men ändå samlad och vi älskar verkligen vår lilla tjej.

Fredagsmage

Sveas inlägg kommer lite senare i dag. Jag måste först bara visa den här tjockisbilden på den ömma modern som ligger och vältrar sig i soffan.

Sedan i går har magen, som tidigare var tjock mer på bredden, sjunkit ner och gungar lite tjusigt när hon går. Till hennes egna stora förtret helt klart. Det pustas och stånkas och ser allmänt eländigt ut när hon inte kan ligga som hon vill. Valparna är dessutom ordenligt aktiva och det måste såklart kännas underligt när kanske fyra-fem varelser sprattlar runt därinne. En väninna till mig som var gravid berättade med rysningar i rösten att det kändes "som en stor gädda som slog inne i magen". Det är alltså inte bara myspys när bebisar lever rövare i magen.

I dag lyckades jag knäppa en liten filmsnutt. Håll koll precis de sista sekunderna där man ser två små sparkar från en av de pigga krumelurerna på insidan.

Nu har dessutom mjölken runnit till och som hon ser ut just nu där hon vankar runt så känns det otroligt att det dröjer minst en vecka innan nedsläpp. Men före den 24:e vill vi inte se några bebblor!

Vem är Samson?

Nu är det dags för en närmare presentation av valparnas föräldrar. Samson får bli först ut och i morgon är det Sveas tur.

Fint foto taget av svåger T

Samson är född sommaren 2004 och har pälstypen broken. Han blir alltså ganska långhårig och lurvig när det gått ett par månader efter trimning. Men han är väldigt tät och fin i underullen och blir otroligt slät och söt när all pälsen åker av. Jag trimmar/rycker honom varje vår och nu när vintern snart är över så kliar det verkligen i fingrarna efter att få gå lös på pälsen. Men han behöver vinterrocken ett tag till helt klart.

Nytrimmad Samson

Hans ena öra står i givakt och det gör honom lite exta söt tycker vi. Det är ingen ärftlig defekt utan kommer sig av att han fick tippen på örat avbiten i ett syskongräl när han var liten och det gör att örat inte riktigt väger över utan ställer sig upp istället.

Hans smeknamn är Jansson efter att en gammal dam hörde fel på hans namn och trodde han hette det. Ibland går vi vidare på efternamns-temat och kallar honom Svensson och någon gång blir det Samse-Bams. Han är totalt galen i att åka med oss i båten och efter att den här bilden togs så kallas han också för Kapten Samson. Men för det mesta heter han bara Samson.

Kapten Samson

Han är en trygg och stabil hund. Både till kropp och själ. Han tar det mesta med ro och klagar sällan. Han kan vara ensam långa stunder utan problem (även om det sällan händer eftersom jag jobbar hemifrån). Han är verkligen en väldigt glad och snäll hund som för det mesta är lugn som en filbunke. Några saker gillar han dock att varva upp sig över på typiskt russell-vis. Hundar som passerar utanför grinden får sig en utskällning rent allmänt då han är husets och tomtens vaktkonstapel. Är det en hanhund så spänner han upp sig lite extra.

När det kommer folk och hälsar på som han verkligen gillar eller om besökaren luktar hund så får han glädjefnatt och speedar upp sig lite extra ett tag.

Vi har två katter som han inte kan motstå att jaga för nöjes skulle om han får chansen. Katterna bor i sin egen vrå av huset med kattlucka dit så han träffar dem inte så ofta. Just därför är de så spännande. Men å andra sidan när lilla Maja var liten och fick bo inne med oss så var han jättekompis med henne och en gång när åskan gick lite väl högt över huset så slingrade han upp sig på matbordet (!) där hon låg och sökte tröst. Det är ju verkligen tur att man har kameran redo i sådana lägen.

Samson och Maja

Han avgudar barn och fastän att han vet så väl att han inte får, så försöker han om möjligt själa sig en ordentlig puss. När barn leker med honom är han i himmelriket.

Axel får en förbjuden puss

Samson är helt enkelt en riktigt skön typ. Mysig och glad och vi älskar honom innerligt.

Min favoritbild på mig och Samson
tagen av makens son J

Uppladdning

I dag har jag pratat med veterinären Nina som har lovat att vara stand by klockan 06-24 under nästa helg och början på veckan efter. Kliniken ligger bara 10 minuter från oss med bil så skulle något gå snett så känns det tryggt att ha så nära. Förmodligen går allt som smort men det är ganska skönt att ha både livrem och hängslen. Hängslena består av att om något skulle gå snett mitt i mörkaste natten då Nina inte kan operera så har vi Kalmar djursjukhus en timme bort där vi också är välkomna. Men jag hoppas att valparna slinker ut som på räls och att vi kan ta allt med ro hemma på vår egen mysiga kammare.

Dessutom har vi också på telefonlängds avstånd, dygnet runt, Eva som är garvad hunduppfödare, djurhomeopat och som har hjälpt fler valpar till världen än vad som går att räkna till. Hon har redan kommit med allehanda tips om bra uppladdning för Svea som nu får valpfoder, äggulor, keso, folsyra och finmalt äggskal. Och vad som är bra för små valpar om de är lite trötta när de föds. En liten näs(nos)-sug kom på på posten härom dagen till exempel.

I helgen ska jag göra valplådan klar och husse får plocka fram lite extra element så det blir varmt och skönt i barnkammaren. Och på måndag börjar jag tempa henne för att först se hennes normaltemp i några dagar och sedan när den dyker så vet man att det troligen blir bäbisar inom ett dygn. På onsdag blir det röntgen då veterinären gärna vill ha koll på exakt antal valpar.

En annan som borde förbereda sig är Samson. Förbereda sig på en ordentlig uppsträckning. När Hjördis bodde här med sina och Samsons nyfödda telningar så fick han rejält med pisk och en mycket skarp tillsägelse att hålla sig borta från valplådan. Fram till tröskeln fick han gå men inte en millimeter längre. Faktum är att hon troligen sa till honom att han inte ens fick så mycket som titta åt en valp. För när jag smög ut en av valparna i köket för att han skulle få sniffa lite (han är världens snällaste och skulle aldrig göra en valp något illa) så vände han bort huvudet och såg eländig ut. Han var så pass stukad att han vid flera tillfällen de första dagarna självmant gick och satte sig i skamvrån. Bildbevis finns:

Samson i skamvrån

En hjärt-lig hälsning från insidan

I dag är det Alla Hjärtans Dag och det snöar för fullt ute. Första riktiga vinterdagen på hela vintern känns det som. Inne är det varmt och skönt och vi eldar i både kakelugn och öppen spis. Hundarna ligger i soffan och vältrar sig, grymtar lite och tycker att torra, varma tassar är bättre än kalla, blöta.

I kväll när Svea kom upp i mitt knä för att få tjock-magen klappad så kände jag det första lilla fladdret från insidan och kan bara föreställa mig hur söta de där små rosa trampdynorna måste vara. Det är lätt att glömma från gång till gång hur små och trinda de där ljuvliga nyfödingarna är så jag bläddrade genom mapparna på datorn för att hitta foton på Samsons förra kull som han fick med Hjördis. Hjördan bodde hos oss de första två veckorna när hennes familj var på semester och vid ett tillfälle hade hon bestämt sig för att valplådan plötsligt inte var tillräcklig. Endast det bästa var gott nog åt hennes små och därför hade hon flyttat upp dem i soffan, bäddat med finaste filten och prydligt radat upp dem som små karameller.

I soffan.
Döpta efter temat gamla pilsnerfilmer:
Alice Babs, Hasse Ekman, Sickan Carlsson, Selma och Lilla Fridolf

Lilla Alice som var här och hälsade på senast i söndags

Kennel Penny Lane

Vi driver ingen stor kennel utan har våra två hundar som sällskapshundar och varje eller vartannat år planerar vi att ta en kull på Samson och Svea. Det här är deras första kull tillsammans men Samson har blivit pappa en gång tidigare, den gången tillsammans med grann-russeln Hjördis. Då blev det fem väldigt trevliga valpar som nu har hunnit bli fyra år.

Vårt kennelnamn kommer från min första hund Penny (Lane). Hon kom till mig 1994 och döptes efter min favoritlåt med Beatles.

Penny och jag sommaren 2003

Penny var min trogna följeslagare i nio år och när hon gick vidare till de gröna ängarna var jag utan hund i hela tre veckor. Att inte ha en Jack Russell i mitt liv visade sig vara helt omöjligt och det var då Samson korsade vår väg. Som tur var blev min blivande make, som jag just träffat, lika förtjust i valpen Samson som jag. Det var sommaren 2004.



Samson ett år

Mini-Samson

 

Efter några år tyckte vi att det var dags att skaffa en kompis till Samson som också skulle passa bra om vi någon gång ville ta en kull valpar. Efter mycket letande runt om i Sverige hittade vi Svea på Kennel Foxbolt. Svea är född i september 2009. Jag lusläste stamtavlor långt bak i tiden för att få en bra bild av vilka ursprungliga linjer som fanns bakom de valpar jag valde bland. Allt för att hitta en perfekt matchning till Samsons engelska Foxwarren-gener. I min gröna ungdom jobbade jag på en russell-kennel och fick där tillfälle att lära mig en hel del om linjer och avel. Den inblick jag då fick i Jack Russelns äkta engelska ursprung har för alltid gjort mig till ett stort fan av den högbenta modellen som kallas "working jack russell". För mig är det ur-russeln...originalet!

Svea fem månader