Tjuven Svea

I dag fick Viktoria och Daniel en liten prinsessa och det har varit stor uppståndelse i media. Det är trevligt när det är positiva nyheter som får ta över under en dag. Prins Daniel har ju satt en ny standard också för hur fäder ska välkomna sina nyfödingar så när valparna kommit får jag be Samson hålla en  presskonferens  här på bloggen och måtta med tassarna och lite tårögt säga "mina känslor är lite all over the place".

Hade Svea valpat i dag så hade vi väl fått ge valparna kungliga namn. Nu satsar vi istället på Oscarsgalan på söndag som jag alltid sitter uppe och nördtittar på hela natten. Eftersom jag ändå är vaken då så vore det praktiskt att klara av valpningen samtidigt. Och valparna kanske kan få namn efter filmstjärnor. 

Skämt åsido så har vi inte tänkt alls på valpnamn ännu men jag gillar tänket med att ha ett tema för kullen så vi får se vad vi kan hitta på för bra namn.

I dag tänkte jag avslöja att Svea ibland roar sig med att själa. Nåja, hon är ju inte ensam om detta...Samson kan vid tillfälle vara lika tjuvaktig som en skata han också. Jag återkommer till det i ett senare inlägg. Jag tror jag kommer att kalla det för "Samson och skammen" eftersom han alltid skäms något kopiöst när han stulit. Svea däremot är lättsam och obekymrad och har inte det minsta dåligt samvete.

Mitt hjärta flög upp i halsgropen när jag promenerade in i kammaren och såg att hela gästsängen var full med något brunt. Den första tanken som fladdrade genom huvudet var "åh nej, någon av hundarna har varit riiiiktigt dålig i magen...i sängen!!!" Jag gick närmare med äckel i hjärtat men såg att det handlade om något helt annat. Nämligen kakao. Och den skyldiga svansade in bakom mig lite lagom nonchalant och såg totalt oskyldig ut. Dock avslöjad  av det klart misstänkta lager av kakopulver hon hade i hela ansiktet. Avslöjad med tassarna i syltburken med andra ord. Eller kakaoburken för att vara mer exakt.

Som tur väl var så hade hon inte fått i sig så mycket kakao utan förmodligen tyckt att de smakade ganska äckligt och bara lajat runt med burken i störtsta allmänhet. Det är ju sååå mycket roligare att leka med stöldgods än sina egna leksaker. Jag är tacksam över att vårt tjusiga överkast redan råkade ligga i tvättmaskinen vid tiden för brottet. Kakaopulver visade sig nämligen inte vara så enkelt att få bort i tvätten.

Tjuven återvänder till brottsplatsen