Rymlingar

I dag har vi tagit nya bilder på valparna och lagt ut en annons på Blocket , så välkommen till vår blogg alla ni som hittar hit via annonsen. Det tog sin lilla tid innan vi fick till bilder där alla valparna satt still, inte gjorde konstiga miner eller vände och vred på huvudet för att kolla in vad de andra gjorde. Det var mycket ålande och krånglande men till slut så visade de upp sig från sin tjusigaste sida.

I dag fyller valparna 8 veckor och många uppfödare låter sina valpar lämna tiken redan nu men vi vill gärna behålla dem lite till. De tar sig fortfarande ett par mjölkslurkar från mamma varje dag och kan gott få växa till sig en vecka eller två till.

Det börjar bli svårare och svårare att hinna med jobbet för min del som arbetar hemifrån eftersom trion helst vill vara utanför valplådan så mycket som möjligt när de är vakna och då gäller det att hålla allmän koll på sladdar, rädda en och en annan gardin, torka kiss, leka med dem och kela. Det är dock en kär uppgift för det är en ljuvlig tid just nu och de är verkligen trevliga valpar alla tre.

Härom morgonen så möttes maken av självaste Penny som vandrade runt på egen hand på nedervåningen efter en lyckad rymning ur valplådan. Lite senare på dagen knäckte även Smulan koden och sedan var det slut på friden. Morrgan däremot var nog lite för tung i gumpen för att lyckas kravla sig över kanten, den lilla gullebullen. Så det fick bli en uppgradering av valplådan med några brädor i överkant och nu kommer ingen över. Jag försökte filma en rymning men så fort kameran kom fram så satt de som små ljus, oskyldiga som änglar och hade såklart inte en syndig tanke i sitt lilla söta huvud. Så här såg det ut:

Hej då vinterrocken

I går fick jag äntligen inspiration att trimma Samson...så skönt att ha det gjort! Att trimma en russell själv är faktiskt väldigt enkelt om någon som redan kan bara visar en den rätta knycken första gången. En vanlig sax och en uttunningssax och sedan är man hemma. Samson skötte sig som vanligt exemplariskt på trimbordet som i går fick bli trädgårdsbordet ute i solen. Det är bara när det kommer till framtassarna som han blir lite grinig. Han är väldigt känslig på sina tassar av någon anledning så jag rycker inte honom där alls utan bara kör med uttunningssaxen. När allt var klart klippte jag klorna (också lite grinigt) och sedan fick han ett rejält bad och doftar nu som en hel sommaräng. När han är lite blöt i pälsen får han alltid tokfnatt och far runt här hemma som en tokstolle. Ett  täcke att gno sig i är ett måste och den här gången vevade han igång Svea samtidigt så de passade på att ta sig en rejäl lekrunda.

Nytrimmad snygging

I morgon är det dags att ta färska foton på trion och lägga in en annons på Blocket. Vi hoppas att det finns tre härliga familjer där ute någonstans som bara väntar på att få en liten russell-kompanjon som kommer att förgylla deras liv i många, många år framöver.

En doft av timjan

När valparna kom in efter en av gårdagens trädgårdsturer så spred det sig en doft av timjan då alla tre klivit runt i den blivande lilla örtrabatten där några spridda fjolårsörter blivit planterade lite hipp som happ. Timjan är tydligen grejen för oj vad de gnagde och snaskade. När de kom in fick de dessutom en halv morot som Svea generöst släppte ner till dem i lådan (hon och Samson får ofta rå morot och de älskar det verkligen) och den var hur spännande som helt och försvann i ett nafs. I dag fick valparna ett par egna morotsbitar att gnaga på och de gillar det lika mycket som sina föräldrar.

Jag håller nu på att trimma in valparna mer och mer på torrfoder så att de funkar bra på det när de är dags att flytta hemifrån. Att ge kött till sin hund är ju såklart det bästa men alla har inte möjligheten eller tid/ork till det och som tur är finns det några sorters torrfoder som innehåller mer än bara majs, majs, majs, betor, annat spannmål och lite kycklingmjöl. Jämför till exempel innehållet i Hills valpfoder med Orijens som vi använder (samma pris):

Hills: Majs, hönsmjöl (min. kyckling 34%), animaliskt fett, digestiv, torkad betmassa, majsglutenmjöl, fiskolja, kaliumklorid, salt

Orijen: Kycklingkött, kycklingmjöl (låg asknivå), kalkonmjöl, potatis, färskfångad vit djuphavsfisk, kycklingfett(naturligt konserverat med vitamin E och citronsyra), sötpotatis, hela ägg, kalkonkött, laxmjöl,olja från lax- och ansjovisolja, färsk stillhavslax, solrosolja, alfalfa (blålucern), atlanttång, ångade morötter, spenat, ärtor, tomater, äpplelfiber, psylliumfrö, chondrus crispus, cikoria, lakritsrot, bockhornsklöver, fänkälsfrö, glukosamin HCI, tranbär, svarta vinbär, ringblommor, I-carnitin, majssilke, pepparmynta, kamomillblommor, maskrosrot, sammarkyndel, rosmarinextrakt, kondroitin, nypon.

Orijen köper vi smidigt på nätet via http://www.animail.se/ och man får det gratis hemkört till dörren. Animail säljer inte bara hundmat utan även kattmat + leksaker, koppel och en kanonsortiment av godsaker som tex torkad oxlever och torkad vom...mums!

Har ni sett annonsen för Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts show "Ljust och fräscht"? Vad har Schyffert  under armen om inte en tjusig russell. Jag tror att Morrgan kommer att se på pricken likadan ut när han blir vuxen. Samma typ av huvud och nos. Och så har det dykt upp några ljust, ljust bruna små prickar på öronen som kommer att bryta av allt det vita på ett bedårande sätt. Morrgan kommer alltså att få samma stuk på huvud och kropp som sin pappa. Han blir också broken (lång/strävhårig) men jag tror inte han blir riktigt lika lurvig som sin pappa som när han har vinterpälsen på sig är ganska raggig.



Klicka för större bild



Penny kommer att bli av samma typ men möjligen med något mer spetsiga nos, en blandning av sin mammas och pappas huvud.

Penny

Mamma Svea

och Smulan tror jag blir en kopia av sin mamma. Släthårig, smal, musklig i kroppen och smidig i hoppen.





Soffmys

Det förra inlägget blev liggande i flera dagar innan det kom upp här på bloggen då jag försökte ladda upp fler filmer från trädgårdsbuset. Av någon anledning så ville det sig inte med de andra filmerna som jag hade velat ha med så jag postade det som det var och tänkte istället prova med några andra filmer i det här inlägget som jag tog i går men det fungerar inte heller. Har Blogspot möjligen fått knas i systemet? Nåväl, jag får ta några vanliga foton i morgon istället så att ni får se hur de små sötgrötarna växer och frodas.

Nu är de ute flera gånger om dagen och jag försöker lyfta ut dem så fort jag hör att de börjar morna sig efter en tupplur. Väl i trädgården så hittar de allehanda pinnar, rötter och gamla halvt söndertuggade tennisbollar att bära runt på och de är sannerligen inga veklingar som bara vill följa efter mamma eller mig. Vi har en ganska stor tomt och går jag rundan runt kullen så kanske jag får en valp med mig medan två stannar på vägen och leker med något kul. Morrgan är den som mest gillar att ta egna rundor och går ibland lite vilse bakom husknutar och stora stenar. Jag får gå en sväng och leta och när jag ropar så stannar han upp och lyssnar intensivt och försöker på alla vis klura ut varifrån min röst kommer. Han sätter sig ner för att kunna lyssna ordentligt och rätt som det är får han syn på mig och blir så jublande glad och kommer springande i full fart.

Smulan har heller inget emot att ta en egen sväng. Häromdagen hade jag henne kring fötterna ena sekunden och plötsligt var hon spårlöst bort. Vi letade på tomten, jag kollade under kontorshuset...ingen Smulan. Men plötsligt hör jag ett litet mini-gläfs bortifrån farstun och då har hon klättrat upp för trappan och sitter inne i hallen och vill bli insläppt. Hon hade tröttnat på att vara ute helt enkelt och gick hem.

Penny är nog den som håller sig närmast men har ändå inget emot lite ensamtid då hon gärna hittar otroligt goda små grenbitar som hon vill lägga sig och kela med. Hon är en riktig sakletare och älskar sina skatter. När hon fick se sitt livs första trasiga tennisboll som Smulan drog fram från en buske blev hon så lycklig och bar den med sig hela vägen in i TV-rummet.

I går kväll fick alla tre sova i soffan en stund och mysa i täcket med mamma och det blir ju en del sköna poser när de hasar runt i sömnen. De sov djupt och riktigt gott efter en dag med mycket lek och stoj.

Jag har sett många russellvalpar passera revy genom åren och trots att jag kommer att låta partisk nu så måste jag verkligen säga att den här kullen är en av de finaste jag har lärt känna. Tre små drömvalpar är det. Så milda och fina i temperamentet, trygga och stabila. Jag önskar att vi kunde behålla dem alla tre.

Livet på landet

Börjar med att varna kräsmagade för att läsa vidare = äckelvarning.

Det senaste dygnet har vi sannerligen fått känna av livet på landet. Det började i går kväll när Samson och Svea släpptes ut på tomten för sista kvällskisset. Det regnade så Samson gläfste ganska snart att han ville in men Svea var spårlöst borta. Vi hörde inte hennes halsband pingla som man annars gör när hon är utanför tomten och vi hörde inget skällande från husgrunden där hon ibland jagar in någon av katterna och ställer dem i ett hörn. Tyst som i graven. Vi scannade av tomten flera gånger med ficklampa och plötsligt ser jag hennne kika fram bakom en husknut för att sedan snabbt försvinna igen. När jag kom bakom knuten var hon borta och då kunde hon bara vara i husgrunden. Vi lockade lite och plötsligt sticker hon fram sin lilla näbb genom hålet och vi ser att hon har något i munnen men inte vad. Snabbt smiter hon förbi oss och bort till ytterdörren och vill in-in-in-fort-fort-fort. Väl där ser vi att det är ett par haröron (!) som hänger från mungiporna. Kompletta med blodigt fäste och allt. Hon var blodig på tassarna och när maken till slut fick henne att släppa sitt fynd så konstaterade han att de där öronen lättat från sin ägare alldeles nyss. Synd nog så missade jag att fota henne med öronen hängaden från munnen...hon var verkligen stolt över sin fångst och var helt klart på väg in för att överlämna öronen till valparna.

Hon måste alltså ha hittat (eller jagat in) en hare i husgrunden och väl där gjort processen kort med den. Jag gissade att hon också hade ätit middag därinne och nu bara väntade på att få kräkas upp lite lagom halvsmält, färsk harpaté till valparna. Jag höll koll på henne någon timme innan vi gick och la oss men hon såg bara allmänt hemlig ut. Men i morse när jag skulle byta i lådan så såg jag att det var blodspår på en tidning och valparna hade garanterat fått sig ett fint skrovmål. Och nu på eftermiddagen har de bajsat det finaste bajs man kan tänka sig...så bra i magen har de inte varit på hela tiden. Som sagt, naturen kan!

För att sedan spä på det här med livet-på-landet-saken och döda djur ytterligare så hörde jag när jag låg och läste i sängen samma kväll, katten Asta som kom uppför trappan och pjollrade misstänkt på ett sätt som bara betyder en sak: "Ehh hallå, jag har ett byte med mig här och det är så fiiiiiint så nu bara måste jag visa det för er och sedan äta upp den mitt under er säng där ni inte kommer åt mig utan bara får ligga i sängen och njuta av hur det lilla skelettet kraskar mellan mina tänder". Upp flög jag och hann precis stänga sovrumsdörren så hon fick istället avnjuta sin måltid i hallen. Efter ett par timmar vaknade jag och var törstig och när jag öppnar sovrumsdörren och tänder lampan, vad ser jag väl då...jo Maja som håller på att ta ur en svart råtta precis framför mina fötter. Lite kroppsdelar låg utspridda och hon hade hela nosen inne i råttmagen och smaskade som en hel karl. Stooooort kliv över sällskapet gjorde jag och överlät till maken att städa upp det där senare.

Som sagt...livet på landet. Men katterna gör ett bra jobb med att hålla gnagarna borta så det är bara att blunda och gå vidare.

I går var det soligt och ganska varmt så valparna fick vara ute en lång stund och jag försökte filma lite. Det blir inte så bra med mobilkamera i solljus och vita valpar men det får duga (vi ber i förväg även om ursäkt för foppa-tofflorna)

Små gulliganer

Ja nu är det sannerligen tre små gulliganer som härjar här hemma. Riktiga små minihundar som bara ska växa till sig lite innan det är dags att flytta. De äter kött med god aptit, slurkar filmjölk, leker och utforskar världen. Det här med maten är ju lite roligt för här håller vi människor på att vända ut och in på oss för att den första maten ska bli så bra som möjligt. Nötkött, magert, fint ska det vara...i små, små bitar och hej och hå. I förrgår tappade jag en halv korv som var på väg att bli korvomelett...någon tjusig sort proppfull med kryddor och andra onyttigheter. Svea nöp den direkt men sedan uppstod förvirring. Hon stannad upp i första tuggan, såg konfunderad ut och smög sedan lite hemligt i väg med den stora godbiten. Jag trodde att hon ville gå undan för att Samson inte skulle upptäcka fyndet så jag funderade inte mer på det. När jag ett par minuter senare passerade valplådan så ser jag Smulan sitta och häva i sig av en stor bit korv medan Morrgan och Penny smaskar på några spridda småbitar. Svea avstod alltså den goda korven för egen del och la ner den i valplådan till sina små. Och jag slutade upp med att finfördela köttet och de gnager nu i sig sina lagom stora bitar alldeles utmärkt. Tur jag har Svea som visar vägen.

Under de elva dagar som det gått sedan förra blogginlägget så har det såklart hänt massor. I dag är det måndag och på torsdag blir valparna sex veckor. Nu är de utanför valplådan flera gånger per dag och skuttar runt på nedervåningen och rumlar runt. I går var det trädgårdspremiär och det var tre nöjda små hundar som skuttade runt och fick känna gräs under tassarna för första gången. De gnagde på grässtrån, sniffade på tusenskönor, klättrade på stenar och sniffade på alla spännande nya lukter. Jag trodde att de skulle vara i alla fall lite skraja första minuterna men det var full fart direkt. Men det är fortfarande lite kyligt ute så kycklingmamma som jag är så fick de komma in i stugvärmen efter 10 minuter. Lite senare på dagen fick de komma ut en runda till och de var verkligen i sitt esse.

Alla tre är väldigt jämna och fina i temperamentet. De lyssnar bra när de blir tillsagda och kommer skuttande när jag ropar "vappi-vappi-vapp" (vad jag nu har fått det ifrån, men det är i alla fall inte värre än tåtti-tåtti-tått som användes på kenneln där jag jobbade när jag var 20 år). De har såklart sina egna personligheter; Morrgan är den som är mest framåt och är busigast, tätt följd av Penny som bara är en lite mildare variant...lite mer tjejig helt enkelt. Smulan är den lilla professorn som ser ut att fundera mer över saker och ting...lägger ihop ett och ett liksom. Hon leker lika piggt och glatt som de andra men kommer efter en stund gärna upp i knäet där hon ligger still och myser och tittar ner på sina syskon. Hon är den som Svea inte uppfostrar alls, förmodligen för att hon känner att det inte behövs ännu så länge. Morrgan däremot får sig en släng av sleven varje dag och Penny lite mer sällan.

Vi har haft folk på besök som har lyft och pussat och lekt med valparna och det har gått hur bra som helst. Ingen av syskonen är blyga eller avvaktande utan finner sig snabbt tillrätta i nya famnar. Trygga hundar helt enkelt.

Här kommer ett par filmsnuttar som togs för sex dagar sedan. Samson är ju för rolig när han gör polisutryckning varje gång Svea läxar upp en valp.

Morrgan somnade mitt i leken

Trötta efter gårdagens äventyr