Första munsbiten

Nu är det full fart i valplådan och de är inga små hjälplösa pipisar längre. Nu är de nyfikna, skuttar runt, brottas, gläfser och kissar själva. Mamma Svea börjar ta i med hårdhandskarna och i dag brottade hon ner Morrgan och lärde honom ett och ett annat om livet trots hans högljudda protester. Till slut tyckte pappa Samson att det fick vara nog och stack in huvudet i rummet och skällde ordentligt ett par gånger. Svea stannade upp och valparna likaså. Efter ett par minuter tog de sig en omgång till och då blev han riktigt irriterad och gick in till valplådan och tittade över kanten (något han aldrig gör annars) och sa till på skarpen. Han gillade nog inte att bli störd i sin eftermiddagssömn kan jag tro.

Vi fortsätter med att ta ut valparna till soffan en stund på kvällarna och de somnar så gott där tillsammans med mamma som annars inte sover med dem längre. Hon ligger i sängen i kammaren på nätterna och hoppar ner i lådan bara när det är dags för mat och lite lek. Även om Samson inte går precis fram till dem ännu så sover han gärna en bit ifrån och härom kvällen tog jag den här bilden på hela familjen Russell:

Penny och Smulan har fått riktigt vassa små gäddtänder nu och kan bita till ordentligt. Morrgan ligger fortfarande lite efter med tänderna. I går fick de smaka lite A-fil för första gången och det var väldigt poppis. En halv tesked var slickade de nöjt i sig och hade gärna velat ha mer. I dag fick de varsin liten, liten smakbit av skrapat nötkött och det gillades också skarpt. I morgon ökar vi portionen lite.

I går när jag bytte i valplådan fick de gå runt på golvet en stund för första gången och även om det såklart var lite spännande så är de trygga små valpar och ingen gnölade utan alla gick sin egen lilla runda och upptäckte världen.

Jag avslutar med lite fler bilder från soffmyset:

Smulan njuter hos mamma

Smulan igen

Smulan

Smulan

Penny

Bajsfest och inflyttning

Häromdagen hade vi en liten bajsfest här hemma. Det var valparna och jag som var bjudna. Svea borde verkligen ha varit där men hon lämnade återbud. Jag har full förståelse för det. Hon har annars varit väldigt duktig på att hålla rent i korgen och kissa valpar i långa rader. Någon enstaka liten mini-krokan har jag fått städa bort men annars har det varit rent och snyggt hela tiden. Men så en dag känner jag att det doftar allt annat än tårta inifrån valprummet och när jag tittar in så ser jag tre glada valpar som rullar runt i bajs och har det allmänt lajbans. Någon hade blivit...lite risig i kistan, så kan vi säga. Inom kort hade var och en av valparna fått sitt premiärbad under kranen i köket med finaste lavendeltvålen. De skötte sig faktiskt väldigt bra och verkade uppskatta att bli rena och somnade sedan väldigt gott på sin nya fäll.

Nästa dag var det dags för inflyttning i nya valplådan och det togs emot med blandade känslor av hyresgästerna. Å ena sidan var det härligt att plötsligt kunna gå en sväng ut på tidningarna och tillbaka, å ena sidan blev världen plötsligt så stor att man behövde bryta samman en liten stund då och då i ren torgskräck. Men efter halva dagen så hade de bott in sig och det tog riktig fart i de små kropparna när de vässade sin gångstil och fick gott om utrymme att busa på.

Fem minuter senare

Tjejerna fattade galoppen med tidningarna direkt och det var så otroligt gulligt att se lilla Penny vakna till, vingla utanför sovfällen för att kissa och sedan vingla tillbaka och somna om. Smulan kom snabbt efter och Morrgan har i alla fall en väldigt god intention när han kliver ut med framtassarna på tidningen och sedan njutbart kissar på fällen där den lilla baken fortfarande är kvar. Penny är rolig för hon vill desstuom bajsa så långt bort från fällen som möjligt. När det är dags så går hon stora rundor och letar efter hörnet längst bort innan hon känner sig nöjd.

Alla tre har fått klorna på framtassarna klippta och hunnit ta sin första slurk vatten i sin lilla miniskål. De busar och morrar på varandra och i dag hörde jag Morrgan försöka skälla för första gången. Han gillar också att brottas lite med filten så i morgon ska jag lägga ner några leksaker i lådan och se vad han tycker om det. Ett litet repben är ju en klassiker som första leksak och ett par tomma toarullar på det blir nog bra.

Vi har börjat ta med oss en valp i taget ut till TV-soffan så de får sova en stund hos oss där och vänja sig vid ljud. De tycker det är så mysigt att bli upplyfta och snuttar och gosar med våra hakor och kinder innan de somnar djupt.

Morrgan sover gott hos mig tidigare
i kväll när vi tittade på Skavlan

Alla tre växer så det knakar (Smulan är minst men verkar följa sin egen kurva fint) och nu sitter gärna Svea upp och matar dem och har också börjat uppfostra dem lite lätt när de är i lektagen. Hon buffar över dem på rygg och biter försiktigt i dem och håller allmän ordning. Pennys och Smulans hörntänder har börjat titta fram och Morrgan ligger nog inte långt efter.

Trångt i valpkorgen

När jag nyss gick in i kammaren för att titta till familjen såg det ut så här i korgen:

Till skillnad mot vad det gjorde för snart tre veckor sedan:

De börjar helt klart växa ur sin etta med kokvrå och husse har nu byggt en stor och ståtlig valplåda som jag själv hur lätt som helst får plats i om jag nu skulle känna för det. I dag återstår det sista fiffet med lite silicon i skarvarna och sedan blir det inflyttning i morgon. Vi har trägolv i hela huset och inget rum som passar bra för små sladdgnagande och kissande valpar. Istället får det bli valplåda modell jättestor så att det finns gott om plats för lek och bus de stunder jag inte kan ha dem utomhus i valphage eller lösa inomhus med full koll.

Valparna börjar bli riktigt starka i benen nu och har börjat promenera omkring lite mer, om än väldigt vingligt. Smulan är först i utvecklingen och är den som går mest och bäst. Hon har också bjudit på det första öronrusket och hon försöker morra lite när hon vill försöka busa med syskonen. I går kom jag på henne morrandes (låter mer som kurr ännu så länge och hörs här och där i videosnutten)  och gnagandes på Morrgans bakben i ett försök att gå i gång honom till lek. Han struntade totalt i det och somnade om istället. Penny ligger lite efter så hon kan bli ganska frustrerad när syskonen försvinner iväg på promenad.

Fortfarande är vi noga med att valparna ska ha lugn och ro så mycket som möjligt men nu börjar vi plocka upp dem lite oftare så att de vänjer sig vid att bli hanterade. Det märks att de känner igen oss nu och om någon piper i lådan och vi lyfter upp den valpen så blir den genast lugn och somnar efter en stund. Ligger man bekvämt är det lätt hänt att man somnar själv. Att gosa med små valpar är sannerligen blodtryckssänkande. Häromkvällen hittade jag Morrgan och Morgan djupt sovandes i gästsängen.

I går var svåger T på besök igen och det hann bli några nya fina foton innan ljuset försvann

Smulan

Smulan

Morrgan

Penny

Våryra

Nu har verkligen våren kommit på allvar. I går var det 15 grader i skuggan och säkert 25 i solen mot husväggen. Dessutom var det nästan vindstilla så det blev en ljuvlig hundpromenad utan jacka och mot slutet i bara kortärmad tröja. Riktigt varmt! Svea och Samson är klart vårystra och Svea firade med att hitta ett nytt kryphål i gärdesgården och smita ut en sväng. Hon drar en repa in i skogen, kollar till fåren som flyttat in i hagen nedanför oss (men skäller inte ut dem som hon gjorde förra året konstigt nog), tar en sväng inom grannens tomt och sedan öppnar jag bara grinden så sladdar hon in på vår tomt igen.

I dag var det säkert lika varmt, dock ganska blåsigt men vinden var ljum och skön i alla fall. Samson börjar bli varm i sin tjocka vinterpäls och blir det en till så här varm dag i veckan så måste jag definitivt ta mig i kragen och trimma honom. Han brukar bli så nöjd efteråt och trippa runt och visa upp sig.

Nu i kväll så bad jag maken ta några bilder till på valparna så att deras ögon syns. Lite lättare när man är en som håller och en som fotar. Tyvärr har vi bara våra mobiler att ta bilder med och det lyckas alltid bli mörkt innan vi kommer till skott och fotar, men det blir en liten dokumentation i alla fall.

Nu ligger också öronen ner mest hela tiden och man ser vilken teckning de kommer att få. När de föddes stod de ju rakt ut och var alldeles skära.

Morrgan har ingen brådska att öppna
sina ögon helt. Han är cool.

Fina små ögon

I går morse hade Smulan öppnat ögonen och framåt lunch hade Penny kommit i kapp. Morrgans ögon var då fortfarande helt stängda men i förmiddags började det glänta lite i ögonvrårna men sedan har inget mer hänt. Gissar att han har öppnat sina ögon helt i morgon. Det gick i alla fall i omvänd ordning storleksmässigt, minst först och störst sist.

Smulan som var först

Det är en härlig känsla att kunna se deras små ögon och det märks att de är lugnare när man tar upp dem nu när de kan se lite omkring sig. De har ju inte full syn ännu men helt klart kan de orientera sig på ett annat sätt. De jobbar inte lika mycket med nosen och de tar ordentliga målmedvetna tag med benen när de vill åt ett speciellt håll i korgen. Det dröjer inte länge nu innan de kliver omkring, benen blir starkare för varje dag.

Lilla Smulan är lite extra söt när man tar upp henne nu. Hon kravlar upp mot hakan och när hon når kinden så stannar hon där och börjar slicka med sin lilla mini-tunga och så kuttrar hon som en liten duva. Hon verkar hur nöjd som helst och efter en liten stund somnar hon gott. En riktig kelgris verkar det som. 

Bildkavalkad

I dag har vi haft finbesök av min mamma, syster och svåger som ville hälsa på valparna. Svåger T hade kameran med sig i dag blir det en riktig fotofrossa här på bloggen. Som ni ser så får nu Samson vara med valparna så mycket han vill för Svea men han är ändå lite vaksam på de små. När det var dags för familjefoton i sängen så ville han aboslut inte sitta närmare valparna än ni ser på bilden. Lagom är bäst!

Varsågod och njut! Klicka på första bilden så blir det ett tjusigt bildspel.

Penny

Penny och Smulan

Penny

Morrgan gäspar stort

Morrgan

Morrgan, Smulan, Penny

Den stiliga fadern

Tack T för de fina bilderna!

Växer så det knakar

Nu duggar inte blogginläggen så tätt längre och det är för att det inte händer så mycket i valplådan mer än att de äter, sover och växer. De klunkar i sig som riktiga matvrak och Svea får massor med smaskiga saker för att hon ska få stöttning i mejeriet. Keso och A-fil hör till hennes favoriter.

I dag är trion åtta dagar och nu väntar vi på att få se små ögon snart. Från 12 dagar och framåt brukar de öppna ögonen och sedan kommer det att vara full rulle med utvecklingen. Vips så börjar de knata runt och vifta på sina små svansar och brottas med syskonen och då lär det finnas mycket att blogga om och ta bilder på. I helgen är det dags att fundera över valplåde-bygget för om en vecka eller så är det dags för dem att flytta till större lägenhet.

I går tog jag en liten videosnutt när det var dags för middag och höjer ni ljudet så tror jag att det går att höra lite gulligt mjölk-smackande.

Tik nummer fyra har fått sitt namn och heter nu Penny. Som ni kanske minns så hette min första russell Penny och det kändes fint att låta en ny liten tjej få det namnet nu. Eftersom även vårt kennelnamn är efter Penny den 1:a så kommer den lilla valpens fulla namn att bli Penny Lane's Penny :-)

Min fina Penny med vinterpäls på en pollare vid Kungsbron

Avslutar med en bild på alla tre syskonen som ligger och sover sött.

Det ljuvliga smackandet

I skrivandets stund så hörs de mest ljuvliga små smackanden inifrån valprummet. Det där ljudet när en valp får tag på en riktigt bra spene och riktigt nöjt suger sig fast med ljudliga smackande är alldeles bedårande. För att inte tala om de små gäspningarna som alla tre börjat med nu. När de sovit gott och man lyfter upp dem för att snusa lite en stund och de nyvakna sträcker lite på sig och sedan gäspar. Hjärtat smälter.

De har också börjat få svart pigment på sina små nosknappar så snart är de små skära gristrynena ett minne blott. Deras ben blir starkare och starkare nu och de börjar kunna ta spjärn ordentligt när de tar sig runt i korgen. Och som de växer!

I dag har vi varit ute på den första riktiga promenaden med Svea sedan valparna kom och hon fick springa av sig ordentligt en stund ute på ängarna. Det var hon själv som sa till att hon ville följa med när jag tog fram Samsons koppel och hon njöt i fulla drag av att få sniffa runt och hoppa upp och ner på stenmurarna. När vi kom hem gick hon direkt in och gav de små mat men sedan kom hon ut till mig i soffan och ville för första gången på en vecka sova en stund under filten som hon alltid brukar göra annars. Det är mysigt att ha den gamla vanliga Svea tillbaka igen.

Nu behöver vi inte ha grinden stängd in till valparna längre utan Svea kan komma och gå som hon vill. Samson går inte in där ensam och om jag sitter hos valparna en stund och han tar en liten lov in så tittar Svea bara strängt på honom om han skulle komma för nära valplådan och han viker genast undan. Tänk om man själv hade haft den respekten med sig när det gäller att fostra hundar.

Morrgan sover i mina händer

Sedan rullade han runt och gäspade innan han somnade om en stund till

Systrarna sover gott tillsammans

Nosknappen börjar få pigment

En härlig vårdag

Vilket vårväder det har varit i dag. Alldeles ljuvligt. I natt sov vi riktigt gott såväl husse, matte, mamma och valpar. Jag tror att pappa Samson också sov som en sten i soffan på nedervåningen som han gillar att ha helt för sig själv. Inga valpar i rummet bredvid att hålla ett extra öra på.

I dag märkts det tydligt att Svea börjar komma tillbaka till normala vätskor igen. Hon vill gärna bli utsläppt från valprummet en stund och vara med som vanligt när vi stökar i köket. När vi skulle ut en sväng i trädgården ville hon följa med och hade inte alls bråttom in som hon haft sedan valparna föddes. Hon tog god tid på sig att snoka omkring som vanligt och satt en stund på berget i solen och njöt. Och precis innan jag skulle ta in henne så fick hon det stora nöjet att jaga in en av katterna under huset och sedan var hon i krypgrunden en bra stund och skällde och levde rövare.

Hon tyckte nog verkligen att det var skönt att få ledigt från valplådan ett tag och springa av sig ordentligt. Resten av eftermiddagen har hon legat nöjd i korgen och tuttat barn och sovit jättegott.

I dag har valparna fått besök av makens båda döttrar med respektive och barn. Axel två år tyckte det var besvärligt att bara få se och inte röra och förkunnade att de såg ut som grisar, och det har han ju faktiskt helt rätt i. Som små griskultinger när de ligger och päser med rosa trynen. Fast Morrgan ser mest ut som en liten isbjörnsunge. Han fick följa med ut till pappa Samson i dag och jag höll fram honom så att pappa kunde sniffa lite på sin son. Samson närmade sig så försiktigt och blev alldeles stilla och nosade lite och vek sedan undan med blicken och gick. Han vet att valpar är big no-no. Det ska bli roligt att se hur han hanterar sina barn när de är större och kan vara med ute i trädgården.

Här kommer några bilder från dagens valplåda:

Tryggt att få sova under mammas tass

Lilla Smulan och Svea sover gott tillsammans

Lilla Ettan fick vända om

I går var det ingen rolig dag så bloggen fick vila. I förrgår kväll började jag misstänka att lilla tik nr 1, Ettan, inte fick i sig mat som hon skulle. Hon började se tunn ut och den där lilla runda mjölkmagen saknades. Jag vägde henne och gick upp flera gånger under natten och såg till så att hon fick en bra spene och sög som hon skulle. Hon var lite loj och inte så intresserad av spenarna som hon borde kände jag. På morgonen vägde jag henne igen och då hade hon gått ner. Inte bra. Ringde Eva för att få lite bra tips och hon påminde mig om att kolla efter eventuell gomspalt. Det hade jag helt glömt bort att undersöka när hon föddes eftersom det var så stressigt. Och visst hade hon gomspalt. Gomen hade inte växt ihop vilket betyder att hon inte fick vakuum när hon sög och därmed kom det inte tillräckligt med mjölk. Åh så sorgligt! En valp med gomspalt klarar sig inte själv och det finns ingen annan utväg än att låta den få somna in. Det kändes tungt, särskilt eftersom vi redan förlorat en valp.

Jag var ensam hemma hela dagen utan bil och jag ville inte vänta till kvällen då maken skulle komma hem så vår snälla granne kom och hämtade lilla pyret och körde henne till veterinären som turligt nog ligger nära. Jag ville inte lämna Svea ensam som blev väldigt orolig när en av hennes valpar saknades. Dessutom är jag ingen klippa direkt när det gäller veterinärkliniker och avlivningar så det var skönt att grannen T kom till undsättning. Så lilla Ettan fick vända tillbaka därifrån hon kom och trots att det var tråkigt så är det samtidigt livets gång. När jag ser tillbaka på när hon föddes så var det just hon och hennes syster som inte andades när de kom ut, och som heller inte Svea brydde sig nämnvärt om att hjälpa ur hinnorna och navla av. Hon visste säkert att det var något som inte stämde och valde att satsa på de starkare barnen. När de andra tre kom ut hann jag inte ens stoppa dit händerna innan hon hade öppnat hinnor och navlat av, och de valparna var pigga som mörtar direkt. Naturen kan sin sak helt enkelt.

Nu är vi tacksamma för att det ligger tre friska och starka tjockisar i valplådan och hoppas att allt ska gå bra från och med nu.

Svea börjar komma in i rollen nu och få snitz på att vara mamma och i natt tror jag nog att vi ska kunna sova som vanligt. Hon har varit lite stökig på nätterna och inte gillat att vara fast i valplådan. Hon har velat komma upp i sängen och väl där så har hon bara olyckligt tittat bort mot valparna och gnällt och hoppat tillbaka ner till dem. Ett antal gånger per natt har jag fått kliva upp och övertala henne att stanna hos sina barn. I förmiddags fick maken ta över kollen så jag fick sova ett par timmar extra och det var himmelriket.

Nu till natten fick Svea och valparna flytta upp i korgen i sovrummet. Eller korg och korg, det är en sittpuff som vi tagit bort locket på. Helt perfekt faktiskt. Svea verkade tycka det var skönt med lite miljöombyte och kom genast till ro och jag gillar att vara tillbaka i min sköna säng.

På plats i sittpuffen

Två av valparna har fått namn. Killen heter Morrgan och har redan fått smeknamnet Tjock-Morrgan. Han är en storätare och riktigt rund och go. Han verkar ta livet med ro och hetsar inte upp sig i onödan. Det fanns en tecknad serie i Svenska Dagbladet förut som handlade om en Jack Russell som hette Morrgan. Väldigt fyndigt och med tanke på att maken heter Morgan så var det ju svårt att motstå kombinationen. Tik nummer tre (hon med minst färg) heter Smulan. Fråga mig inte varför...hon bara visade sig vara en Smulan helt enkelt. Och vi som hade planerat för tjusiga engelsk-klingande namn med tanke på rasens ursprung :-). Så nu är det bara lilla fyran som ska döpas. I morgon hittar vi säkert på något bra som passar just henne.

Här kommer några roliga bilder där Morrgan är i fokus i all sin glans. Här sitter han upp och sover, bekvämt bakåtlutad mot handduken och syrran. Han är riktigt cool och dessutom den som är lugnast när man tar upp honom. Han bara gottar ner sig i handen och somnar direkt. Tänk att den där rosa nosen ska bli en gullig svart nosknapp och öronen vita och troligen lite lurviga. En helt vit jack russell är inte så värst vanligt så det är lite roligt att en av våra små blev just det.