Snipp snapp snut

Snipp snapp snut,  nu är den här lilla valpsagan slut. Men inte riktigt kanske eftersom jag såklart hoppas på att kunna lägga upp lite bilder då och då på hur valparna växer och frodas i sina nya familjer. Dels för att fortsätta ha som eget minne för framtiden men också för er som följt bloggen från början och engagerat er i de här små russlarnas resa.

I kväll känns det tomt här hemma för i dag har Penny åkt och i går åkte lilla Smulan. När man har valpar på det här sättet och lever så nära dem så tar var och en av dem med sig en liten bit av ens hjärta när de åker. Men i tisdags blev de 12 veckor och det var verkligen hög tid för dem att lämna boet och lära känna den stora världen därute. Och det är med tryggt sinne jag lämnar iväg dem och är inte det minsta orolig för dem. Vi är lyckligt lottade som får lämna iväg våra små finingar till familjer vi känner väl, och bättre hussar och mattar kan man inte få som hund. Och nu när de väl är utflugna så blir det säkert också lite skönt att få sovmorgon och göra saker lite när man vill utan att behöva tänka på sov- och lekstunder. Framför allt blir det skönt att kunna ägna mer tid åt Samson och Svea igen som har fått stå tillbaka en hel del under de här månaderna. De har inte klagat det minsta men jag tycker mig märka att de börjar bli lite otåliga nu att komma i gång med de vanliga rutinerna.

Nu ser vi fram emot att följa Morrgan, Penny och Smulan på deras väg i livet och se vad det blir av de små pluttarna som föddes i våra händer den 28 februari (och Morrgan faktiskt den 29:e med 30 minuters marginal, på självaste skottdagen) Så här gick det till när de föddes. Smulan som nr 3, Penny som nr 4 och Morrgan som nr 5.

Morrgan har vi redan fått träffa igen. Han kom förbi med husse och matte i går och han var så fin, så fin. Jag har också fått jättefina bilder från hans matte Helle och här kommer en riktig kavalkad. Han är en mycket stilig kille! (och SÅ lik sin pappa i uttrycket).  

Lycka till i livet nu små valparna. Det har varit ett sant nöje att få ha er till låns under er första tid.

Ljuvlig helg

Under hela helgen har vi haft fantastiskt väder! Det var så varmt mitt på dagen i dag så jag funderade över att faktiskt sätta mig i skuggan ett tag, och då är det minsann sommarvärme. Vi har hunnit med mycket trädgårdsfix, grill och fika. Valparna har varit ute nästan hela dagarna i sin hage och lekt och haft det skönt. I dag fick de ett ben och tre tomma toarullar att roa sig med och Smulan la genast beslag på benet och gick runt runt med det i munnen för att försöka komma undan och få ha det för sig själv.

Men husse fixade steken med den stora grensaxen och vips så fick de en bit var *gnag-gnag*.

Men det viktigaste med helgen är ju att Morrgan och Penny har fått nya mattar och hussar! På lördag åker Morrgan och om några veckor flyttar Penny. Vi är så glada, så glada eftersom det är personer vi redan känner och att H med pojkvän ska ha Morrgan och hennes mamma E/pappa H ska ha Penny. Så valparna får följas åt och vi kommer att kunna se dem växa upp. Underbart!

Vi har redan hunnit fika två gånger under helgen med Morrgans och Pennys nya familjer och det var ingen tvekan om att valparna fann sig väl till rätta i sina nya hemma-famnar.

Och i dag kom dessutom Morrgans matte förbi med hans nya tjusiga bur så att vi kan vänja honom vid den i god tid tillsammans med det sötaste lilla mini-halsband man kan tänka sig. Det blir en ganska lång bilresa för lilla Morrgan som ska bli Linköpings-bo och då är det inte så dumt att vara trygg i sin bur redan från början. Penny förblir Karlskrona-däka så hon behöver inte åka så långt när det väl är dags att lämna boet. 

Lilla Smulan får stanna kvar så länge och det gör oss ingenting. Hon är så himla snäll och rar (och blixtersmart för att vara så liten) så hon kommer inte att göra något större väsen i flocken. Och vem vet, rätt som det är så hittar vi säkert en ny familj till henne också.  

Rymlingar

I dag har vi tagit nya bilder på valparna och lagt ut en annons på Blocket , så välkommen till vår blogg alla ni som hittar hit via annonsen. Det tog sin lilla tid innan vi fick till bilder där alla valparna satt still, inte gjorde konstiga miner eller vände och vred på huvudet för att kolla in vad de andra gjorde. Det var mycket ålande och krånglande men till slut så visade de upp sig från sin tjusigaste sida.

I dag fyller valparna 8 veckor och många uppfödare låter sina valpar lämna tiken redan nu men vi vill gärna behålla dem lite till. De tar sig fortfarande ett par mjölkslurkar från mamma varje dag och kan gott få växa till sig en vecka eller två till.

Det börjar bli svårare och svårare att hinna med jobbet för min del som arbetar hemifrån eftersom trion helst vill vara utanför valplådan så mycket som möjligt när de är vakna och då gäller det att hålla allmän koll på sladdar, rädda en och en annan gardin, torka kiss, leka med dem och kela. Det är dock en kär uppgift för det är en ljuvlig tid just nu och de är verkligen trevliga valpar alla tre.

Härom morgonen så möttes maken av självaste Penny som vandrade runt på egen hand på nedervåningen efter en lyckad rymning ur valplådan. Lite senare på dagen knäckte även Smulan koden och sedan var det slut på friden. Morrgan däremot var nog lite för tung i gumpen för att lyckas kravla sig över kanten, den lilla gullebullen. Så det fick bli en uppgradering av valplådan med några brädor i överkant och nu kommer ingen över. Jag försökte filma en rymning men så fort kameran kom fram så satt de som små ljus, oskyldiga som änglar och hade såklart inte en syndig tanke i sitt lilla söta huvud. Så här såg det ut:

Hej då vinterrocken

I går fick jag äntligen inspiration att trimma Samson...så skönt att ha det gjort! Att trimma en russell själv är faktiskt väldigt enkelt om någon som redan kan bara visar en den rätta knycken första gången. En vanlig sax och en uttunningssax och sedan är man hemma. Samson skötte sig som vanligt exemplariskt på trimbordet som i går fick bli trädgårdsbordet ute i solen. Det är bara när det kommer till framtassarna som han blir lite grinig. Han är väldigt känslig på sina tassar av någon anledning så jag rycker inte honom där alls utan bara kör med uttunningssaxen. När allt var klart klippte jag klorna (också lite grinigt) och sedan fick han ett rejält bad och doftar nu som en hel sommaräng. När han är lite blöt i pälsen får han alltid tokfnatt och far runt här hemma som en tokstolle. Ett  täcke att gno sig i är ett måste och den här gången vevade han igång Svea samtidigt så de passade på att ta sig en rejäl lekrunda.

Nytrimmad snygging

I morgon är det dags att ta färska foton på trion och lägga in en annons på Blocket. Vi hoppas att det finns tre härliga familjer där ute någonstans som bara väntar på att få en liten russell-kompanjon som kommer att förgylla deras liv i många, många år framöver.

En doft av timjan

När valparna kom in efter en av gårdagens trädgårdsturer så spred det sig en doft av timjan då alla tre klivit runt i den blivande lilla örtrabatten där några spridda fjolårsörter blivit planterade lite hipp som happ. Timjan är tydligen grejen för oj vad de gnagde och snaskade. När de kom in fick de dessutom en halv morot som Svea generöst släppte ner till dem i lådan (hon och Samson får ofta rå morot och de älskar det verkligen) och den var hur spännande som helt och försvann i ett nafs. I dag fick valparna ett par egna morotsbitar att gnaga på och de gillar det lika mycket som sina föräldrar.

Jag håller nu på att trimma in valparna mer och mer på torrfoder så att de funkar bra på det när de är dags att flytta hemifrån. Att ge kött till sin hund är ju såklart det bästa men alla har inte möjligheten eller tid/ork till det och som tur är finns det några sorters torrfoder som innehåller mer än bara majs, majs, majs, betor, annat spannmål och lite kycklingmjöl. Jämför till exempel innehållet i Hills valpfoder med Orijens som vi använder (samma pris):

Hills: Majs, hönsmjöl (min. kyckling 34%), animaliskt fett, digestiv, torkad betmassa, majsglutenmjöl, fiskolja, kaliumklorid, salt

Orijen: Kycklingkött, kycklingmjöl (låg asknivå), kalkonmjöl, potatis, färskfångad vit djuphavsfisk, kycklingfett(naturligt konserverat med vitamin E och citronsyra), sötpotatis, hela ägg, kalkonkött, laxmjöl,olja från lax- och ansjovisolja, färsk stillhavslax, solrosolja, alfalfa (blålucern), atlanttång, ångade morötter, spenat, ärtor, tomater, äpplelfiber, psylliumfrö, chondrus crispus, cikoria, lakritsrot, bockhornsklöver, fänkälsfrö, glukosamin HCI, tranbär, svarta vinbär, ringblommor, I-carnitin, majssilke, pepparmynta, kamomillblommor, maskrosrot, sammarkyndel, rosmarinextrakt, kondroitin, nypon.

Orijen köper vi smidigt på nätet via http://www.animail.se/ och man får det gratis hemkört till dörren. Animail säljer inte bara hundmat utan även kattmat + leksaker, koppel och en kanonsortiment av godsaker som tex torkad oxlever och torkad vom...mums!

Har ni sett annonsen för Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts show "Ljust och fräscht"? Vad har Schyffert  under armen om inte en tjusig russell. Jag tror att Morrgan kommer att se på pricken likadan ut när han blir vuxen. Samma typ av huvud och nos. Och så har det dykt upp några ljust, ljust bruna små prickar på öronen som kommer att bryta av allt det vita på ett bedårande sätt. Morrgan kommer alltså att få samma stuk på huvud och kropp som sin pappa. Han blir också broken (lång/strävhårig) men jag tror inte han blir riktigt lika lurvig som sin pappa som när han har vinterpälsen på sig är ganska raggig.



Klicka för större bild



Penny kommer att bli av samma typ men möjligen med något mer spetsiga nos, en blandning av sin mammas och pappas huvud.

Penny

Mamma Svea

och Smulan tror jag blir en kopia av sin mamma. Släthårig, smal, musklig i kroppen och smidig i hoppen.





Soffmys

Det förra inlägget blev liggande i flera dagar innan det kom upp här på bloggen då jag försökte ladda upp fler filmer från trädgårdsbuset. Av någon anledning så ville det sig inte med de andra filmerna som jag hade velat ha med så jag postade det som det var och tänkte istället prova med några andra filmer i det här inlägget som jag tog i går men det fungerar inte heller. Har Blogspot möjligen fått knas i systemet? Nåväl, jag får ta några vanliga foton i morgon istället så att ni får se hur de små sötgrötarna växer och frodas.

Nu är de ute flera gånger om dagen och jag försöker lyfta ut dem så fort jag hör att de börjar morna sig efter en tupplur. Väl i trädgården så hittar de allehanda pinnar, rötter och gamla halvt söndertuggade tennisbollar att bära runt på och de är sannerligen inga veklingar som bara vill följa efter mamma eller mig. Vi har en ganska stor tomt och går jag rundan runt kullen så kanske jag får en valp med mig medan två stannar på vägen och leker med något kul. Morrgan är den som mest gillar att ta egna rundor och går ibland lite vilse bakom husknutar och stora stenar. Jag får gå en sväng och leta och när jag ropar så stannar han upp och lyssnar intensivt och försöker på alla vis klura ut varifrån min röst kommer. Han sätter sig ner för att kunna lyssna ordentligt och rätt som det är får han syn på mig och blir så jublande glad och kommer springande i full fart.

Smulan har heller inget emot att ta en egen sväng. Häromdagen hade jag henne kring fötterna ena sekunden och plötsligt var hon spårlöst bort. Vi letade på tomten, jag kollade under kontorshuset...ingen Smulan. Men plötsligt hör jag ett litet mini-gläfs bortifrån farstun och då har hon klättrat upp för trappan och sitter inne i hallen och vill bli insläppt. Hon hade tröttnat på att vara ute helt enkelt och gick hem.

Penny är nog den som håller sig närmast men har ändå inget emot lite ensamtid då hon gärna hittar otroligt goda små grenbitar som hon vill lägga sig och kela med. Hon är en riktig sakletare och älskar sina skatter. När hon fick se sitt livs första trasiga tennisboll som Smulan drog fram från en buske blev hon så lycklig och bar den med sig hela vägen in i TV-rummet.

I går kväll fick alla tre sova i soffan en stund och mysa i täcket med mamma och det blir ju en del sköna poser när de hasar runt i sömnen. De sov djupt och riktigt gott efter en dag med mycket lek och stoj.

Jag har sett många russellvalpar passera revy genom åren och trots att jag kommer att låta partisk nu så måste jag verkligen säga att den här kullen är en av de finaste jag har lärt känna. Tre små drömvalpar är det. Så milda och fina i temperamentet, trygga och stabila. Jag önskar att vi kunde behålla dem alla tre.

Livet på landet

Börjar med att varna kräsmagade för att läsa vidare = äckelvarning.

Det senaste dygnet har vi sannerligen fått känna av livet på landet. Det började i går kväll när Samson och Svea släpptes ut på tomten för sista kvällskisset. Det regnade så Samson gläfste ganska snart att han ville in men Svea var spårlöst borta. Vi hörde inte hennes halsband pingla som man annars gör när hon är utanför tomten och vi hörde inget skällande från husgrunden där hon ibland jagar in någon av katterna och ställer dem i ett hörn. Tyst som i graven. Vi scannade av tomten flera gånger med ficklampa och plötsligt ser jag hennne kika fram bakom en husknut för att sedan snabbt försvinna igen. När jag kom bakom knuten var hon borta och då kunde hon bara vara i husgrunden. Vi lockade lite och plötsligt sticker hon fram sin lilla näbb genom hålet och vi ser att hon har något i munnen men inte vad. Snabbt smiter hon förbi oss och bort till ytterdörren och vill in-in-in-fort-fort-fort. Väl där ser vi att det är ett par haröron (!) som hänger från mungiporna. Kompletta med blodigt fäste och allt. Hon var blodig på tassarna och när maken till slut fick henne att släppa sitt fynd så konstaterade han att de där öronen lättat från sin ägare alldeles nyss. Synd nog så missade jag att fota henne med öronen hängaden från munnen...hon var verkligen stolt över sin fångst och var helt klart på väg in för att överlämna öronen till valparna.

Hon måste alltså ha hittat (eller jagat in) en hare i husgrunden och väl där gjort processen kort med den. Jag gissade att hon också hade ätit middag därinne och nu bara väntade på att få kräkas upp lite lagom halvsmält, färsk harpaté till valparna. Jag höll koll på henne någon timme innan vi gick och la oss men hon såg bara allmänt hemlig ut. Men i morse när jag skulle byta i lådan så såg jag att det var blodspår på en tidning och valparna hade garanterat fått sig ett fint skrovmål. Och nu på eftermiddagen har de bajsat det finaste bajs man kan tänka sig...så bra i magen har de inte varit på hela tiden. Som sagt, naturen kan!

För att sedan spä på det här med livet-på-landet-saken och döda djur ytterligare så hörde jag när jag låg och läste i sängen samma kväll, katten Asta som kom uppför trappan och pjollrade misstänkt på ett sätt som bara betyder en sak: "Ehh hallå, jag har ett byte med mig här och det är så fiiiiiint så nu bara måste jag visa det för er och sedan äta upp den mitt under er säng där ni inte kommer åt mig utan bara får ligga i sängen och njuta av hur det lilla skelettet kraskar mellan mina tänder". Upp flög jag och hann precis stänga sovrumsdörren så hon fick istället avnjuta sin måltid i hallen. Efter ett par timmar vaknade jag och var törstig och när jag öppnar sovrumsdörren och tänder lampan, vad ser jag väl då...jo Maja som håller på att ta ur en svart råtta precis framför mina fötter. Lite kroppsdelar låg utspridda och hon hade hela nosen inne i råttmagen och smaskade som en hel karl. Stooooort kliv över sällskapet gjorde jag och överlät till maken att städa upp det där senare.

Som sagt...livet på landet. Men katterna gör ett bra jobb med att hålla gnagarna borta så det är bara att blunda och gå vidare.

I går var det soligt och ganska varmt så valparna fick vara ute en lång stund och jag försökte filma lite. Det blir inte så bra med mobilkamera i solljus och vita valpar men det får duga (vi ber i förväg även om ursäkt för foppa-tofflorna)

Små gulliganer

Ja nu är det sannerligen tre små gulliganer som härjar här hemma. Riktiga små minihundar som bara ska växa till sig lite innan det är dags att flytta. De äter kött med god aptit, slurkar filmjölk, leker och utforskar världen. Det här med maten är ju lite roligt för här håller vi människor på att vända ut och in på oss för att den första maten ska bli så bra som möjligt. Nötkött, magert, fint ska det vara...i små, små bitar och hej och hå. I förrgår tappade jag en halv korv som var på väg att bli korvomelett...någon tjusig sort proppfull med kryddor och andra onyttigheter. Svea nöp den direkt men sedan uppstod förvirring. Hon stannad upp i första tuggan, såg konfunderad ut och smög sedan lite hemligt i väg med den stora godbiten. Jag trodde att hon ville gå undan för att Samson inte skulle upptäcka fyndet så jag funderade inte mer på det. När jag ett par minuter senare passerade valplådan så ser jag Smulan sitta och häva i sig av en stor bit korv medan Morrgan och Penny smaskar på några spridda småbitar. Svea avstod alltså den goda korven för egen del och la ner den i valplådan till sina små. Och jag slutade upp med att finfördela köttet och de gnager nu i sig sina lagom stora bitar alldeles utmärkt. Tur jag har Svea som visar vägen.

Under de elva dagar som det gått sedan förra blogginlägget så har det såklart hänt massor. I dag är det måndag och på torsdag blir valparna sex veckor. Nu är de utanför valplådan flera gånger per dag och skuttar runt på nedervåningen och rumlar runt. I går var det trädgårdspremiär och det var tre nöjda små hundar som skuttade runt och fick känna gräs under tassarna för första gången. De gnagde på grässtrån, sniffade på tusenskönor, klättrade på stenar och sniffade på alla spännande nya lukter. Jag trodde att de skulle vara i alla fall lite skraja första minuterna men det var full fart direkt. Men det är fortfarande lite kyligt ute så kycklingmamma som jag är så fick de komma in i stugvärmen efter 10 minuter. Lite senare på dagen fick de komma ut en runda till och de var verkligen i sitt esse.

Alla tre är väldigt jämna och fina i temperamentet. De lyssnar bra när de blir tillsagda och kommer skuttande när jag ropar "vappi-vappi-vapp" (vad jag nu har fått det ifrån, men det är i alla fall inte värre än tåtti-tåtti-tått som användes på kenneln där jag jobbade när jag var 20 år). De har såklart sina egna personligheter; Morrgan är den som är mest framåt och är busigast, tätt följd av Penny som bara är en lite mildare variant...lite mer tjejig helt enkelt. Smulan är den lilla professorn som ser ut att fundera mer över saker och ting...lägger ihop ett och ett liksom. Hon leker lika piggt och glatt som de andra men kommer efter en stund gärna upp i knäet där hon ligger still och myser och tittar ner på sina syskon. Hon är den som Svea inte uppfostrar alls, förmodligen för att hon känner att det inte behövs ännu så länge. Morrgan däremot får sig en släng av sleven varje dag och Penny lite mer sällan.

Vi har haft folk på besök som har lyft och pussat och lekt med valparna och det har gått hur bra som helst. Ingen av syskonen är blyga eller avvaktande utan finner sig snabbt tillrätta i nya famnar. Trygga hundar helt enkelt.

Här kommer ett par filmsnuttar som togs för sex dagar sedan. Samson är ju för rolig när han gör polisutryckning varje gång Svea läxar upp en valp.

Morrgan somnade mitt i leken

Trötta efter gårdagens äventyr

Första munsbiten

Nu är det full fart i valplådan och de är inga små hjälplösa pipisar längre. Nu är de nyfikna, skuttar runt, brottas, gläfser och kissar själva. Mamma Svea börjar ta i med hårdhandskarna och i dag brottade hon ner Morrgan och lärde honom ett och ett annat om livet trots hans högljudda protester. Till slut tyckte pappa Samson att det fick vara nog och stack in huvudet i rummet och skällde ordentligt ett par gånger. Svea stannade upp och valparna likaså. Efter ett par minuter tog de sig en omgång till och då blev han riktigt irriterad och gick in till valplådan och tittade över kanten (något han aldrig gör annars) och sa till på skarpen. Han gillade nog inte att bli störd i sin eftermiddagssömn kan jag tro.

Vi fortsätter med att ta ut valparna till soffan en stund på kvällarna och de somnar så gott där tillsammans med mamma som annars inte sover med dem längre. Hon ligger i sängen i kammaren på nätterna och hoppar ner i lådan bara när det är dags för mat och lite lek. Även om Samson inte går precis fram till dem ännu så sover han gärna en bit ifrån och härom kvällen tog jag den här bilden på hela familjen Russell:

Penny och Smulan har fått riktigt vassa små gäddtänder nu och kan bita till ordentligt. Morrgan ligger fortfarande lite efter med tänderna. I går fick de smaka lite A-fil för första gången och det var väldigt poppis. En halv tesked var slickade de nöjt i sig och hade gärna velat ha mer. I dag fick de varsin liten, liten smakbit av skrapat nötkött och det gillades också skarpt. I morgon ökar vi portionen lite.

I går när jag bytte i valplådan fick de gå runt på golvet en stund för första gången och även om det såklart var lite spännande så är de trygga små valpar och ingen gnölade utan alla gick sin egen lilla runda och upptäckte världen.

Jag avslutar med lite fler bilder från soffmyset:

Smulan njuter hos mamma

Smulan igen

Smulan

Smulan

Penny

Bajsfest och inflyttning

Häromdagen hade vi en liten bajsfest här hemma. Det var valparna och jag som var bjudna. Svea borde verkligen ha varit där men hon lämnade återbud. Jag har full förståelse för det. Hon har annars varit väldigt duktig på att hålla rent i korgen och kissa valpar i långa rader. Någon enstaka liten mini-krokan har jag fått städa bort men annars har det varit rent och snyggt hela tiden. Men så en dag känner jag att det doftar allt annat än tårta inifrån valprummet och när jag tittar in så ser jag tre glada valpar som rullar runt i bajs och har det allmänt lajbans. Någon hade blivit...lite risig i kistan, så kan vi säga. Inom kort hade var och en av valparna fått sitt premiärbad under kranen i köket med finaste lavendeltvålen. De skötte sig faktiskt väldigt bra och verkade uppskatta att bli rena och somnade sedan väldigt gott på sin nya fäll.

Nästa dag var det dags för inflyttning i nya valplådan och det togs emot med blandade känslor av hyresgästerna. Å ena sidan var det härligt att plötsligt kunna gå en sväng ut på tidningarna och tillbaka, å ena sidan blev världen plötsligt så stor att man behövde bryta samman en liten stund då och då i ren torgskräck. Men efter halva dagen så hade de bott in sig och det tog riktig fart i de små kropparna när de vässade sin gångstil och fick gott om utrymme att busa på.

Fem minuter senare

Tjejerna fattade galoppen med tidningarna direkt och det var så otroligt gulligt att se lilla Penny vakna till, vingla utanför sovfällen för att kissa och sedan vingla tillbaka och somna om. Smulan kom snabbt efter och Morrgan har i alla fall en väldigt god intention när han kliver ut med framtassarna på tidningen och sedan njutbart kissar på fällen där den lilla baken fortfarande är kvar. Penny är rolig för hon vill desstuom bajsa så långt bort från fällen som möjligt. När det är dags så går hon stora rundor och letar efter hörnet längst bort innan hon känner sig nöjd.

Alla tre har fått klorna på framtassarna klippta och hunnit ta sin första slurk vatten i sin lilla miniskål. De busar och morrar på varandra och i dag hörde jag Morrgan försöka skälla för första gången. Han gillar också att brottas lite med filten så i morgon ska jag lägga ner några leksaker i lådan och se vad han tycker om det. Ett litet repben är ju en klassiker som första leksak och ett par tomma toarullar på det blir nog bra.

Vi har börjat ta med oss en valp i taget ut till TV-soffan så de får sova en stund hos oss där och vänja sig vid ljud. De tycker det är så mysigt att bli upplyfta och snuttar och gosar med våra hakor och kinder innan de somnar djupt.

Morrgan sover gott hos mig tidigare
i kväll när vi tittade på Skavlan

Alla tre växer så det knakar (Smulan är minst men verkar följa sin egen kurva fint) och nu sitter gärna Svea upp och matar dem och har också börjat uppfostra dem lite lätt när de är i lektagen. Hon buffar över dem på rygg och biter försiktigt i dem och håller allmän ordning. Pennys och Smulans hörntänder har börjat titta fram och Morrgan ligger nog inte långt efter.

Trångt i valpkorgen

När jag nyss gick in i kammaren för att titta till familjen såg det ut så här i korgen:

Till skillnad mot vad det gjorde för snart tre veckor sedan:

De börjar helt klart växa ur sin etta med kokvrå och husse har nu byggt en stor och ståtlig valplåda som jag själv hur lätt som helst får plats i om jag nu skulle känna för det. I dag återstår det sista fiffet med lite silicon i skarvarna och sedan blir det inflyttning i morgon. Vi har trägolv i hela huset och inget rum som passar bra för små sladdgnagande och kissande valpar. Istället får det bli valplåda modell jättestor så att det finns gott om plats för lek och bus de stunder jag inte kan ha dem utomhus i valphage eller lösa inomhus med full koll.

Valparna börjar bli riktigt starka i benen nu och har börjat promenera omkring lite mer, om än väldigt vingligt. Smulan är först i utvecklingen och är den som går mest och bäst. Hon har också bjudit på det första öronrusket och hon försöker morra lite när hon vill försöka busa med syskonen. I går kom jag på henne morrandes (låter mer som kurr ännu så länge och hörs här och där i videosnutten)  och gnagandes på Morrgans bakben i ett försök att gå i gång honom till lek. Han struntade totalt i det och somnade om istället. Penny ligger lite efter så hon kan bli ganska frustrerad när syskonen försvinner iväg på promenad.

Fortfarande är vi noga med att valparna ska ha lugn och ro så mycket som möjligt men nu börjar vi plocka upp dem lite oftare så att de vänjer sig vid att bli hanterade. Det märks att de känner igen oss nu och om någon piper i lådan och vi lyfter upp den valpen så blir den genast lugn och somnar efter en stund. Ligger man bekvämt är det lätt hänt att man somnar själv. Att gosa med små valpar är sannerligen blodtryckssänkande. Häromkvällen hittade jag Morrgan och Morgan djupt sovandes i gästsängen.

I går var svåger T på besök igen och det hann bli några nya fina foton innan ljuset försvann

Smulan

Smulan

Morrgan

Penny

Våryra

Nu har verkligen våren kommit på allvar. I går var det 15 grader i skuggan och säkert 25 i solen mot husväggen. Dessutom var det nästan vindstilla så det blev en ljuvlig hundpromenad utan jacka och mot slutet i bara kortärmad tröja. Riktigt varmt! Svea och Samson är klart vårystra och Svea firade med att hitta ett nytt kryphål i gärdesgården och smita ut en sväng. Hon drar en repa in i skogen, kollar till fåren som flyttat in i hagen nedanför oss (men skäller inte ut dem som hon gjorde förra året konstigt nog), tar en sväng inom grannens tomt och sedan öppnar jag bara grinden så sladdar hon in på vår tomt igen.

I dag var det säkert lika varmt, dock ganska blåsigt men vinden var ljum och skön i alla fall. Samson börjar bli varm i sin tjocka vinterpäls och blir det en till så här varm dag i veckan så måste jag definitivt ta mig i kragen och trimma honom. Han brukar bli så nöjd efteråt och trippa runt och visa upp sig.

Nu i kväll så bad jag maken ta några bilder till på valparna så att deras ögon syns. Lite lättare när man är en som håller och en som fotar. Tyvärr har vi bara våra mobiler att ta bilder med och det lyckas alltid bli mörkt innan vi kommer till skott och fotar, men det blir en liten dokumentation i alla fall.

Nu ligger också öronen ner mest hela tiden och man ser vilken teckning de kommer att få. När de föddes stod de ju rakt ut och var alldeles skära.

Morrgan har ingen brådska att öppna
sina ögon helt. Han är cool.

Fina små ögon

I går morse hade Smulan öppnat ögonen och framåt lunch hade Penny kommit i kapp. Morrgans ögon var då fortfarande helt stängda men i förmiddags började det glänta lite i ögonvrårna men sedan har inget mer hänt. Gissar att han har öppnat sina ögon helt i morgon. Det gick i alla fall i omvänd ordning storleksmässigt, minst först och störst sist.

Smulan som var först

Det är en härlig känsla att kunna se deras små ögon och det märks att de är lugnare när man tar upp dem nu när de kan se lite omkring sig. De har ju inte full syn ännu men helt klart kan de orientera sig på ett annat sätt. De jobbar inte lika mycket med nosen och de tar ordentliga målmedvetna tag med benen när de vill åt ett speciellt håll i korgen. Det dröjer inte länge nu innan de kliver omkring, benen blir starkare för varje dag.

Lilla Smulan är lite extra söt när man tar upp henne nu. Hon kravlar upp mot hakan och när hon når kinden så stannar hon där och börjar slicka med sin lilla mini-tunga och så kuttrar hon som en liten duva. Hon verkar hur nöjd som helst och efter en liten stund somnar hon gott. En riktig kelgris verkar det som. 

Bildkavalkad

I dag har vi haft finbesök av min mamma, syster och svåger som ville hälsa på valparna. Svåger T hade kameran med sig i dag blir det en riktig fotofrossa här på bloggen. Som ni ser så får nu Samson vara med valparna så mycket han vill för Svea men han är ändå lite vaksam på de små. När det var dags för familjefoton i sängen så ville han aboslut inte sitta närmare valparna än ni ser på bilden. Lagom är bäst!

Varsågod och njut! Klicka på första bilden så blir det ett tjusigt bildspel.

Penny

Penny och Smulan

Penny

Morrgan gäspar stort

Morrgan

Morrgan, Smulan, Penny

Den stiliga fadern

Tack T för de fina bilderna!