Det senaste dygnet har vi sannerligen fått känna av livet på landet. Det började i går kväll när Samson och Svea släpptes ut på tomten för sista kvällskisset. Det regnade så Samson gläfste ganska snart att han ville in men Svea var spårlöst borta. Vi hörde inte hennes halsband pingla som man annars gör när hon är utanför tomten och vi hörde inget skällande från husgrunden där hon ibland jagar in någon av katterna och ställer dem i ett hörn. Tyst som i graven. Vi scannade av tomten flera gånger med ficklampa och plötsligt ser jag hennne kika fram bakom en husknut för att sedan snabbt försvinna igen. När jag kom bakom knuten var hon borta och då kunde hon bara vara i husgrunden. Vi lockade lite och plötsligt sticker hon fram sin lilla näbb genom hålet och vi ser att hon har något i munnen men inte vad. Snabbt smiter hon förbi oss och bort till ytterdörren och vill in-in-in-fort-fort-fort. Väl där ser vi att det är ett par haröron (!) som hänger från mungiporna. Kompletta med blodigt fäste och allt. Hon var blodig på tassarna och när maken till slut fick henne att släppa sitt fynd så konstaterade han att de där öronen lättat från sin ägare alldeles nyss. Synd nog så missade jag att fota henne med öronen hängaden från munnen...hon var verkligen stolt över sin fångst och var helt klart på väg in för att överlämna öronen till valparna.
Hon måste alltså ha hittat (eller jagat in) en hare i husgrunden och väl där gjort processen kort med den. Jag gissade att hon också hade ätit middag därinne och nu bara väntade på att få kräkas upp lite lagom halvsmält, färsk harpaté till valparna. Jag höll koll på henne någon timme innan vi gick och la oss men hon såg bara allmänt hemlig ut. Men i morse när jag skulle byta i lådan så såg jag att det var blodspår på en tidning och valparna hade garanterat fått sig ett fint skrovmål. Och nu på eftermiddagen har de bajsat det finaste bajs man kan tänka sig...så bra i magen har de inte varit på hela tiden. Som sagt, naturen kan!
För att sedan spä på det här med livet-på-landet-saken och döda djur ytterligare så hörde jag när jag låg och läste i sängen samma kväll, katten Asta som kom uppför trappan och pjollrade misstänkt på ett sätt som bara betyder en sak: "Ehh hallå, jag har ett byte med mig här och det är så fiiiiiint så nu bara måste jag visa det för er och sedan äta upp den mitt under er säng där ni inte kommer åt mig utan bara får ligga i sängen och njuta av hur det lilla skelettet kraskar mellan mina tänder". Upp flög jag och hann precis stänga sovrumsdörren så hon fick istället avnjuta sin måltid i hallen. Efter ett par timmar vaknade jag och var törstig och när jag öppnar sovrumsdörren och tänder lampan, vad ser jag väl då...jo Maja som håller på att ta ur en svart råtta precis framför mina fötter. Lite kroppsdelar låg utspridda och hon hade hela nosen inne i råttmagen och smaskade som en hel karl. Stooooort kliv över sällskapet gjorde jag och överlät till maken att städa upp det där senare.
Som sagt...livet på landet. Men katterna gör ett bra jobb med att hålla gnagarna borta så det är bara att blunda och gå vidare.
I går var det soligt och ganska varmt så valparna fick vara ute en lång stund och jag försökte filma lite. Det blir inte så bra med mobilkamera i solljus och vita valpar men det får duga (vi ber i förväg även om ursäkt för foppa-tofflorna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar