Kanske börjar det närma sig

I går var jag för trött för att blogga. Det börjar tära lite på nattsömen nu att sova med minst ett öra öppet hela tiden. I natt var hade Svea dessutom lite extra hålligång och bäddade och stökade så tidigt i morse trodde jag nästan att det var valpar i faggorna. Vi gick ner i kammaren och installerade oss och det märktes att hon uppskattade att vara på "rätt" ställe  och hon somnade som en stock, liksom jag!

Men sedan har hon stånkat och pustat mest hela dagen och man ser på henne att hon har lite små-ont. Hon har velat gå ut femtioelva gånger så det verkar tränga på både här och där. Hon blir orolig när jag inte är nära henne och hon vill inte ligga någon annanstans än i kammaren så nu sitter jag på schäslongen här inne med datorn i knäet och tittar på Svea som ömsom sover, ömsom gnäll-gnisslar och ömsom byter ställning i sin korg. Hon har en förkärlek till min röda morgonrock så den har hon fått låna lite till att mysa in sig i. På bilden har hon dessutom fluffat upp täcket så att hakan ligger lite skönt upphöjd och det är lättare att andas.

Jag stämde av med veterinären i dag angående att det drar ut lite på tiden, i alla fall räknat från första parningsdagen, men hon tyckte inte att det var läge att börja oroa sig ännu. De vill vänta till dag 63 efter sista parningen innan de funderar över att göra något. Såvida allt är väl med tiken och Svea mår ju verkligen prima. Bra temp, äter bra, är pigg rent allmänt och har inget emot att gå ut och gå.

Så vi fortsätter att vänta och vänta...och vänta. I natt sover Svea och jag i kammaren. Här har vi det mysigt och skulle det börja hända saker så är gången redan krattad så att säga.