Sveas Valpar: Det ljuvliga smackandet

I skrivandets stund så hörs de mest ljuvliga små smackanden inifrån valprummet. Det där ljudet när en valp får tag på en riktigt bra spene och riktigt nöjt suger sig fast med ljudliga smackande är alldeles bedårande. För att inte tala om de små gäspningarna som alla tre börjat med nu. När de sovit gott och man lyfter upp dem för att snusa lite en stund och de nyvakna sträcker lite på sig och sedan gäspar. Hjärtat smälter.

De har också börjat få svart pigment på sina små nosknappar så snart är de små skära gristrynena ett minne blott. Deras ben blir starkare och starkare nu och de börjar kunna ta spjärn ordentligt när de tar sig runt i korgen. Och som de växer!

I dag har vi varit ute på den första riktiga promenaden med Svea sedan valparna kom och hon fick springa av sig ordentligt en stund ute på ängarna. Det var hon själv som sa till att hon ville följa med när jag tog fram Samsons koppel och hon njöt i fulla drag av att få sniffa runt och hoppa upp och ner på stenmurarna. När vi kom hem gick hon direkt in och gav de små mat men sedan kom hon ut till mig i soffan och ville för första gången på en vecka sova en stund under filten som hon alltid brukar göra annars. Det är mysigt att ha den gamla vanliga Svea tillbaka igen.

Nu behöver vi inte ha grinden stängd in till valparna längre utan Svea kan komma och gå som hon vill. Samson går inte in där ensam och om jag sitter hos valparna en stund och han tar en liten lov in så tittar Svea bara strängt på honom om han skulle komma för nära valplådan och han viker genast undan. Tänk om man själv hade haft den respekten med sig när det gäller att fostra hundar.