I kväll känns det tomt här hemma för i dag har Penny åkt och i går åkte lilla Smulan. När man har valpar på det här sättet och lever så nära dem så tar var och en av dem med sig en liten bit av ens hjärta när de åker. Men i tisdags blev de 12 veckor och det var verkligen hög tid för dem att lämna boet och lära känna den stora världen därute. Och det är med tryggt sinne jag lämnar iväg dem och är inte det minsta orolig för dem. Vi är lyckligt lottade som får lämna iväg våra små finingar till familjer vi känner väl, och bättre hussar och mattar kan man inte få som hund. Och nu när de väl är utflugna så blir det säkert också lite skönt att få sovmorgon och göra saker lite när man vill utan att behöva tänka på sov- och lekstunder. Framför allt blir det skönt att kunna ägna mer tid åt Samson och Svea igen som har fått stå tillbaka en hel del under de här månaderna. De har inte klagat det minsta men jag tycker mig märka att de börjar bli lite otåliga nu att komma i gång med de vanliga rutinerna.
Nu ser vi fram emot att följa Morrgan, Penny och Smulan på deras väg i livet och se vad det blir av de små pluttarna som föddes i våra händer den 28 februari (och Morrgan faktiskt den 29:e med 30 minuters marginal, på självaste skottdagen) Så här gick det till när de föddes. Smulan som nr 3, Penny som nr 4 och Morrgan som nr 5.
Lycka till i livet nu små valparna. Det har varit ett sant nöje att få ha er till låns under er första tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar